113 ”Bråttom, bråttom till strokeföreningens måndagsgolf på Hylliekroken. Bilen kommer runt hörnet och stannar vid vägkanten en liten bit ifrån mig, bara för mig att kliva in och sen snabbt iväg. Men jag missar steget i hastigheten och faller handlöst ner på stentrottoaren. Handlöst visst men absolut inte hjälplöst skulle det visa sig. Den fallteknik jag övat på i månader bara är där. Istället för att falla raklång faller jag ihop som ett dragspel med armarna runt huvudet. Ja, jag blev nästan rund som en boll säger de som såg mig falla. Inga brutna ben, inte ont någonstans och inte ens en fläck på min nya ljusa jacka – och i tid till golfträningen, jajamän.” – Christer, 76 år, Malmö
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=