126 Bertil Palm, 70 år Parkinsondiagnos sedan 2014 Aktivitetsledare Några år före min pensionering märkte jag att jag blev lite stelare och lite skakigare. Efter att ha jobbat i flera år som speditör tyckte jag att nätterna började bli för jobbiga. Jag sökte därför till tågtrafikplaneringen istället. Min chef frågade mig om jag ville bli utlånad till Göteborg som chef för Göteborgs centralstation. Jag är aldrig feg så jag tackade ja. Där var jag chef i några år innan jag flyttade tillbaka till Malmö. När jag väl flyttade tillbaka kände jag mig lite risig så jag begärde att få arbeta 50 procent och göra vad jag orkar, och det gick Trafikverket med på. Kollegerna var enormt positiva och trevliga så det var därför jag ville fortsätta jobba. Men det tog lite längre tid för mig att utföra vissa uppgifter och jag fick ibland sitta vid datorn lite längre. Vad minns du av perioden då du fick din diagnos? Om jag minns rätt fick jag diagnosen 2014 när jag var 61 år. Det var min ena tumme som sprallade runt lite men ingen trodde att jag hade Parkinson. Jag fick göra minnestester och tester för rörelseförmåga. Jag fick till och med prova att gå i skenor för att jag klampade så med fötterna. Men tog jag på skenorna kunde jag inte ta på mig skorna så det hjälpte inte. Sedan sa neurologen: “Det enda jag kan komma fram till är att du har Parkinson” så hon skickade mig vidare för ytterligare tester. Neurologen som diagnostiserade mig med Parkinsons sjukdom sa att jag inte fick köra bil längre men tack och lov höll min läkare inte med och sa att jag inte var så sjuk att jag inte kunde köra bil. Jag vet inte hur jag skulle klara av vardagen om jag inte kunde ha bilen för att ta mig till affären till exempel. Kör du fortfarande bil i dag? Jag har lagt av lite av bilkörningen för ibland hänger jag inte med i svängarna lika bra som jag gjorde förr. Det positiva är att jag promenerar oftare.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=