28 Gunnar: Jag var ganska drivande i mitt jobb som professor i matematik vid Lunds tekniska högskola. Men runt pensionsåldern märkte jag att jag hade svårt att ta initiativ på arbetsplatsen. Jag kände att jag började tappa förmågan både psykiskt och fysiskt att vara drivande i olika frågor. Dokument som jag skrev för hand blev alltmer oläsliga för att handstilen förändrades, text och siffror krympte successivt. Det blev också besvärligt att jag inte kunde registrera allt i mitt huvud när jag skulle anteckna viktiga telefonnummer. Arbetsprocessen gick mycket långsammare för att allt jag skrev började bli oläsligt för mig. I dag har jag nästan helt och hållet gett upp skrivandet för hand och förlitar mig istället på datorer, så det spelar ingen större roll att jag skriver slarvigt längre. Jag minns även enstaka skakningar i kroppen, särskilt efter att min mor hade gått bort. Vad jag särskilt kommer ihåg är att jag skakade väldigt mycket på hennes begravning. Vanligtvis har jag inte så stora problem med det men ibland blir jag nervös i vissa situationer och då kan jag få skakningar. Annika: Du hade skaffat en bok om hjärnan och bar ständigt runt den hemma och läste på. Dina misstankar om dina symptom växte, och sedan kontaktade du en vän som forskade om Parkinsons sjukdom. Du beskrev dina symptom för honom och sa: “Jag tror att jag har Parkinsons”, och han svarade: “Det låter som det”. Gunnar: Just det, när jag märkte att något var fel bestämde jag mig för att bruka allvar och se vad förändringarna kunde bero
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=