46 Det började i halsen. Under min dotters födelsedagsfirande satt jag och åt och var på väg att säga någonting när jag plötsligt satte en matbit i halsen. Trots mina ansträngningar lyckades jag varken svälja ner den eller hosta upp den. En sjuksköterska som också var där utförde Heimlichmanövern på mig, så att matbiten lossnade och flög upp. Vid ett annat tillfälle, när jag var på besök hos min svåger i Thailand, fastnade plötsligt ett fiskben i halsen. De fick slå mig på ryggen för att få ut benet. Efter det började jag bli orolig över vad jag kunde och inte kunde äta. Även idag känner jag mig nervös inför att äta viss mat. Parkinsondiagnosen fick jag för bara några år sedan så jag är ganska ny med min diagnos, men precis som alla andra så kom den smygande två eller tre år tidigare. Jag fick kaliumbrist på grund av att jag åt för mycket lakrits, har du hört något liknande tidigare? Jag fick göra tester i Malmö där jag fick dricka och äta olika saker medan läkarna filmade mig och då konstaterades att min sväljreflex och muskel var försvagad. Jag passade på att berätta om mina andra problem och då sa läkaren: “Du, jag tror att du har något annat så jag ska ringa neurologen”. Hur reagerade du och din omgivning efter diagnosen? I början blev jag deprimerad eftersom Parkinsons sjukdom inte fanns på min karta över möjliga sjukdomar. Jag kände nästan skam över att erkänna att jag hade sjukdomen. Vanligtvis var det alltid jag som ordnade biljetter och planerade familjeresor, även utomlands. Men nu, jag vet inte varför, men jag kände mig som en svag människa på något vis. Mina nära och kära kunde inte heller förstå det och uttryckte ofta förvåning med
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=