Tryggare vardag

49 När ett Tryggare vardag-pass är slut för dagen brukar ledarna fråga vad vi tar med oss hem, och då svarar jag alltid: "Allt vi gör här är så trevligt!" Varför tycker du att det är viktigt för de som är nya i sin Parkinson att gå på Tryggare vardag? Jag har verkligen uppmuntrat många att delta i Tryggare vardags pass. I början hade jag en negativ inställning och kämpade till och med med mörka tankar, var orolig över hur sjukdomen skulle påverka mitt liv. Men sedan insåg jag att det var något jag inte kunde undvika, och accepterade att detta var min lott. Precis som vissa har cancer, diabetes eller andra sjukdomar; alla har något att hantera. Ibland måste man tillåta sig själv att känna sorg och gå igenom de svåra stunderna för att kunna resa sig igen på något sätt. Jag är osäker på hur många som bara spenderar sin tid hemma, men jag personligen skulle inte klara av att bara sitta still och inte ha något att göra. Jag känner en person som har Parkinson och har försökt att få henne att följa med ut, men hon är inte intresserad av att gå ut så ofta. Man kan inte heller tvinga andra att delta, de måste själva vilja gå ut. Men jag tror definitivt att det finns många som skulle ha nytta av sådana aktiviteter men som kanske inte vågar testa. Den sociala delen är så viktig - för att kunna dela erfarenheter och prata med andra som förstår. Jag är som sagt relativt ny i min diagnos, men jag har accepterat den. Istället för att försöka mota bort sjukdomen försöker jag nu ändra mitt tankesätt och se det som att jag måste våga möta sjukdomen istället. Och det kan vara roligt i sig att upptäcka vad man ska göra för att möta den. Det kan ju vara Tryggare vardag man upptäcker på vägen.

RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=