56 Har ni varit med om fallolyckor ni kan berätta om? Lennart: Jag minns att det var en eftermiddag när jag gick ut i trädgården vid sidan av garaget, där barnen och Guje ville odla potatis och rödbetor. Jag gick försiktigt men råkade sätta foten ned i murgrönan som vuxit ut och omkring på marken, fastnade och så “bam” föll jag ned i busken. Fallet kändes inte så farligt och jag cyklade ned till Gujes väninna som var läkare för att fråga efter plåster. Men när hon tittade på mitt sår sa hon att jag behövde åka in till sjukhuset eftersom såret jag fått behövde sys. Det gick så fort när jag föll att jag inte minns om jag hann använda mig av falltekniken. Men jag måste ha fått ned tyngdpunkten för det gjorde inte så ont. Guje: Det var ett tag sedan jag senast föll och skadade mig, men jag har fått frakturer vid fallolyckor tidigare. Ibland är jag oförsiktig och jag har tidigare halkat på is, men numera använder jag spikskor när det är halt ute för att undvika olyckor. Men eftersom fall kan inträffa så snabbt är det viktigt att ha koll på falltekniken för att undvika skador i framtiden. Vid 80 års ålder är livet naturligtvis inte som förr, men genom att lära sig och öva på fallmetoderna hoppas jag att de blir en automatisk reaktion om jag skulle falla igen. Vad är mest givande för dig Guje som anhörig i projektet? Guje: Det mest givande för mig som anhörig i projektet är att få lära mig övningar som är till nytta för både Lennart och mig själv som äldre. Från att hjälpa Lennart med
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=