65 Jag har också blivit mer uppmärksam på min omgivning när jag är ute och promenerar. Förr gick man bara och kanske var instängd i sin lilla värld. Nu är jag mer uppmärksam på fåglarnas kvitter eller på rosornas doft. Man är mer medveten om sitt nu på ett annat sätt tack vare verktygen man har fått under projektet. Det förflutna har redan varit, så det kan man inte göra mycket åt längre. Och vi vet ingenting om framtiden, så varför lägga energi på att oroa sig över den i onödan? Det är här och nu som räknas. Var i stunden under den blå himlen med lite bomullstussar. Det är vackert bara det. Varför behövs ett projekt som Tryggare vardag? Projektet vill kunna ge seniorer och personer med Parkinsons sjukdom en högre livskvalitet och ge dem en tryggare vardag genom att förhindra fallolyckor. Man kan råka ut för fall tidigt i sjukdomen men framförallt senare när man får sämre balans. Det kan rädda liv, tänker jag. Man kan exempelvis falla så illa att man bryter lårbenshalsen och inte kommer ur sängen igen, för att sedan dö i lunginflammation. Det är ganska onödigt. Sen kan man slå i huvudet och få hjärnblödning. Ifall man isolerar sig hemma blir man dessutom stelare i kroppen och kan känna sig otrygg på grund av det. Och det är hemma de flesta fallen sker faktiskt. Det bör man tänka på lite mer. Som Parkinsondrabbad är man väldigt skör, så visst räddar det liv och ökar livskvaliteten. Hur viktigt är anhörigperspektivet? Faller gör vi ju alla någon gång i livet och då känns det tryggt att ha kunskap och verktyg och att ha provat på att falla i en trygg miljö, både för personer med Parkinson
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=