83 den biten. På något sätt är det som en liten verktygslåda eftersom att man får testa olika övningar. Det var inte lätt i början, men nu när man har övat in dem i detalj blir vardagen enklare för oss, exempelvis när Annica ska hjälpa mig i eller ur bilen. Annica: Jag ser mig som väldigt vältränad men efter ett pass någon gång hade jag träningsvärk i två dagar för att jag, precis som Hasse, använde muskler som jag inte brukade använda. Alla deltagare har gjort enorma framsteg här på Tryggare vardag. Man har varit otroligt duktiga här och hjälpt oss med individuell träning så att alla får ut någonting av det oavsett vad man har för problem. Jag tror att just det här konceptet bygger på olika pusselbitar som leder fram till att man klarar av sin vardag lite bättre. Bara förra veckan, här på passet, så tog du dig upp helt själv. Du bara föll på mattan och sedan tog dig upp direkt. Alla reste sig upp och applåderade, för du var så duktig. Hur skulle ni vilja beskriva att ni upplever gemenskapen i gruppen? Annica: Tryggare vardag är inte bara att vi lär oss något som är nyttigt och bra och som dessutom alla har glädje av, frisk som sjuk. Vi har också så trevligt tillsammans, vi har roligt och vi längtar alltid till de här tisdagarna med gruppen. Där vi har bott tidigare har det inte funnits några sociala sammanhang för människor som har Parkinsons sjukdom. Så detta projekt har fört med sig mycket gott. Det är jättebra att ledarna är lyhörda, pedagogiska och involverar oss allihop. Det har varit ett givande och tagande.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=