94 Vi började jogga runt boxningsringen när jag plötsligt snubblade och föll omkull så att jag hamnade på sidan. Jag reste mig upp och fortsatte som vanligt. Dagen därpå hade jag väldigt ont så jag kontaktade vårdcentralen och läkaren misstänkte att jag hade brutit revbenen. När jag sedan var på Tryggare vardag berättade jag om fallet för ledaren som sa: ”Då har du faktiskt fallit på rätt sätt”. Vanligtvis skulle jag ha fallit framåt och skadat huvudet. Men på något sätt hade jag lyckats vrida mig som vi har lärt oss här, skyddat huvudet, och fallit på sidan. Antagligen var det min arm som trycktes mot revbenen när jag landade. Det är inget jag minns helt så tekniken har säkert gått in i mitt muskelminne. Jag tror däremot inte att fallet berodde helt och hållet på min Parkinson. Troligtvis beror det på min artros i knät. Jag minns inte när jag fick knäartros, men det började med att jag märkte att det blev svårare att vandra i skogen. Jag brukade gå en runda med stavar nästan varje dag, men med tiden gick jag sämre och till slut började det göra väldigt ont. För några år sedan opererade jag båda mina knän och fick nya leder. Genast efter operationen började jag känna balanssvårigheter. När jag exempelvis är ute i trädgården får jag känslan av att jag vill ta tag i någonting så att jag håller mig stadig och inte riskerar att falla. Minns du tiden när du fick din Parkinsondiagnos? Ja, men till en början var jag tveksam till att jag hade Parkinsons sjukdom eftersom mina symptom inte var synliga. Jag hade många samtal med min läkare på grund av att jag hade en depressiv period som jag fick behandling för. Läkaren observerade att jag gick lite stelt och nämnde att jag uppvisade vissa tecken på Parkinson. Efter ett antal läkarbesök diagnostiserade han mig med
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=