ni räddade mitt liv De första åren var trevande, och vi som jobbade med utvecklingen blev ofta antingen utskällda utskrattade eller ignorerade. Men samtidigt började en del saker att hända. Den första 13 metersvägen med mitträcke och 2+1 körfält öppnades i juni 1998 norr om Gävle. På den vägen hade 21 personer omkommit under 8 års tid. Oftast var det mötes- och singelolyckor och givetvis fanns det också ett stort antal allvarligt skadade. När vi föreslog att det skulle bli den första vägen där vi provade att sätta upp ett mitträcke så väckte det stora protester, på alla plan. Media var fulla av skräckscenarier även på tidningarnas ledarplats. Professionella organisationer, som egentligen skulle förväntas vara positiva, tog i med ett kraftfullt språk mot hela idén. Inom Vägverket var motståndet så stort att en pensionerad projektledare fick Claes Gustav Tingvall, född 2 november 1953 i Karlstad, är en svensk statistiker och professor i trafiksäkerhet vid Chalmers tekniska högskola. Han brukar beskrivas som fader till nollvisionen och uppfinnaren av mitträcke på 2+1-vägar. Han arbetade 1976–1981 vid Trafiksäkerhetsverket. Åren 1983–1994 forskade han vid Karolinska institutet och Folksam. Åren 1995–1998 och 2001–2010 var han trafiksäkerhetsdirektör i Vägverket och därefter (när myndigheterna slogs samman 2010) vid Trafikverket. Claes Tingvall var chef och professor vid Monash University Accident Research Centre i Melbourne 1998-2001. Han är numera adjungerad professor vid Chalmers Tekniska Högskola, Tillämpad Mekanik. Claes Tingvall är pensionerad från Trafikverket sedan 2015 och därefter seniorkonsult vid Åf. ■ Sören Svensson stt – svensk trafiktidning – nr 2 2016 13 Hur har det gått med Nollvisionen eller tack för att Claes Gustav Tingvall lånas in. Dock fanns det också positiva krafter, både utom och inom Vägverket, och det räckte för att ett försök skulle inledas. Jan Brandborn, dåvarande Generaldirektör för Vägverket, ställde upp och gav klartecken. En vecka efter öppningen skedde den första påkörningen av mitträcket. Det var en kvinna vars hund hastigt blivit dålig och kvinnan vände sig om i bilen och tappade kursen och körde in i räcket. Trafiken i motgående fil var omfattande och det krävs ingen större fantasi för att inse vad som hänt om räcket inte funnits på plats. Kvinnan sände en tårta till Vägverket som tack. Några månader senare och efter en mängd inkörningar i räcket, utan personskador, skälldes Vägverkets Generaldirektör ut för att inte fler vägar försetts med mitträcke. Han blev till och med polisanmäld av en organisation vars ledare några månader tidigare var stor motståndare till hela idén. Polisanmälan avsåg vållande till annans död genom att inte sätta upp mitträcke. Visserligen en ”symbolisk” anmälan, men Jan Brandborn blev inte glad. Inget av allt detta handlar om skadeglädje utan om att vanans makt är stor och det är svårt att ta till sig nya idéer och lösningar. Men från dagen då en lösning som mitträcke visade sig fungera (den tog bort 80 % av alla dödsfall) så blev det lättare. Sedan dess har det tillkommit en rad lösningar hos en rad aktörer. En del är verkligen helt fantastiska. Och det har gett hopp om att det är möjligt att komma nära noll. Kanske den som visar upp det allra bästa sättet att uttrycka sig är Volvo Personvagnar som säger att i en Volvo från 2020 års modell är det ingen som omkommer eller skadas allvarligt. Det finns inget finstilt och det är inte så långt fram i tiden heller! Det visar att det som var helt omöjligt kan bli möjligt på ganska kort tid. ■ Claes Tingvall forts. från sid 11
Svensk Trafiktidning nr 2 - Juni 2016
To see the actual publication please follow the link above