TRAFIKSÄKERHET DEL 4 I tre tidigare nummer av Svensk Trafiktidning har Claes Tingvall berättat om biltrafikens historia, dess problem med trafikolyckor samt nollvisionen som utgör grunden för en revolutionerande förändring av synen på trafiksäkerhet. Här följer den sista artikeln i serien, en artikel som ger en inblick i framtiden. Idag har EU kommissionen, EUs ministerråd, FN, minst 43 amerikanska delstater, Japan, Australien, Volvo PV, Toyota, Mercedes och många, många fler antagit Nollvisionen. Det är en svindlande tanke att tänka sig att hela världen gått från ett förlegat och farligt synsätt till något helt annorlunda på bara 20 år. Det finns ganska många dagar då jag upplever det helt absurt att en idé, som ansågs vara inte bara omöjlig utan rent idiotisk, kunde få så stort gensvar. Men det är ännu fler dagar som det enbart skänker hopp och glädje och inspiration. Många har mål på kort och lång sikt Det är lätt att nollvisionen bara blir vackra ord utan någon annan effekt. Så mycket mer glädjande är det att se att många har mål på kort och lång sikt. I EU har man antagit målet om att ”vara nära noll” år 2050 (parlament, ministerråd och kommissionen). Volvo Personvagnar har målet att från 2020 års modell är det ingen som omkommer eller skadas allvarligt i en Volvo. FN tycks mena att vi ska ha halverat dödligheten i vägtransportsystemet år 2020 från 2010 års nivå (det är att gå från ca 1,2 miljoner omkomna till 0,6 miljoner på några få år). Allt detta är såklart teoretiskt möjligt, men en del mål kanske mer uttrycker riktning än förväntade resultat. I Volvos fall finns det dock anledning att tro att det ska fungera. Säkerhet är återigen ett absolut begrepp Men det finns en större agenda som växer fram snabbt. Redan 2004 ställde FN frågan till världens transportsystem hur man kunde avväga livsviktiga faktorer mot mobilitet. Frågan avsåg först trafiksäkerhet, 10 stt – svensk trafiktidning – nr 3 2016 men gäller idag också växthusgaser, luftkvalitet, buller etc. Frågan är vilka faktorer som man helt enkelt inte får avväga och vilka man får. Och nu har vi fått svaret via det som kallas Agenda 2030 eller Global Goals. Där uttrycks klart och tydligt hur vi ska se på framtidens transportsystem. Allt uttrycks som absoluta egenskaper, inte egenskaper vi ska ta hänsyn till om vi vill. De egenskaper som är absoluta är tvågradersmålet för uppvärmningen av vår planet och som i sin tur anger när vi ska vara fossilfria för energi. Där finns årtal kring ren luft, säkerhet etc. Säkerhet är återigen ett absolut begrepp. Vi är långt ifrån hållbarhet Allt detta är fint, klart och lätt att förstå. Men frågan är på vilket sätt vi ska komma vidare. Svaret finns i de innovationer och de megatrender vi ser framför oss. Först och främst måste vi förstå att i stora delar av världen är transportsystemen i de stora städerna nära en kollaps. Medelhastigheterna har sjunkit ner mot 15 km/t i genomsnitt, luften är katastrofalt dålig, transportsystemen tar för stor plats etc. I genomsnitt tar parkerade bilar i de flesta städer upp 25 % av gatuutrymmet. En genomsnittlig bil står parkerad 98 % av tiden, det vill säga den används bara 2 %. Möjligheten att cykla eller gå är begränsad och detta påverkar folkhälsan med ökad fetma och många sjukdomar som har med stillasittande att göra. Vi är så långt från hållbarhet man kan komma i stora delar av världen. Innovationer kan få snabba effekter Med självkörande fordon för resor och transporter, med elektrifiering, delade tjänster och satsning på kollektivtrafik och så kallad aktiv mobilitet (gå och cykla) kan saker ändras snabbt. Om vi bara ökar en bils användningstid från 2-3 % till 20-30 % genom att den är en tjänst som jag kan kalla till mig, så minskar behovet av plats för transportsystemet dramatiskt. Om distributionstrafiken kan ske utan förare, nattetid, långsamt och tyst, så får vi en trafik som dagtid inte består av bullrande, otrygga och platskrävande diesellastbilar. Utgå från individens berättigade krav och önskemal om att få överleva, andas frisk luft och känna sig trygg och samtidigt få tillgång till mobilitet.
Svensk Trafiktidning nr 3 2016
To see the actual publication please follow the link above