Sexualiteten ingen talar om Rätten till sexuell njutning för personer med funktionsnedsättningar sopas under mattan i Sverige. Ingen verkar vilja eller våga ta i frågan. Det anser genusforskaren Jens Rydström som tycker det är dags för politikerna att ta huvudet ur sanden och göra något åt saken. 23 Normaliseringstanken har funnits i både Sverige och Danmark, åtminstone sedan 1960-talet. Den innebär att personer med funktionsnedsättningar ska flytta ut från institutionerna, integreras och leva ”vanliga” liv. – I Danmark, men inte här, har det omfattat även sexualiteten. I Sverige har i och för sig många hållit med om att behovet finns, men det har inte varit en tanke hos dem som styrt utvecklingen, säger Jens Rydström, professor i genusvetenskap i Lund. Tillsammans med Don Kulick, professor i antropologi i Chicago, har han jämfört synen i Danmark och Sverige på personer med funktionsnedsättningars sexualitet. Utvecklingen med den sexuella revolutionen och öppenheten när det gäller sex har varit parallell i de båda länderna. Men något hände och utvecklingen gick åt olika håll. Av en slump är år 1986 viktigt i båda länderna, förklarar Jens Rydström. Då togs frågan upp i det danska folketinget och fick positiv respons. Det resulterade i Socialstyrelsens vägledning och starten för sexualvägledarutbildningen. I Sverige däremot hände inte mycket när frågan kom upp i riksdagen. Något senare, 1989, kom en stor handikapputredning med 14 rapporter och drygt 2 000 sidor text. Den ledde till LSS-reformen. – Där diskuteras utbildning, försörjning, transporter … allt. Alla aspekter av ett liv. Utom sexualiteten. Det är faktiskt upprörande, säger Jens Rydström. Fokus låg på självständighet, independent living, förklarar han. Sexualiteten var vikten av god hygien. Den prestationsångest som många får vid första mötet med prostituerade tar hon också upp. Hon berättar om den glädje och det självförtroende som en 36-årig man utan erfarenhet av sex visade efter sitt första besök hon en prostituerad. Tidigare hade han varit frustrerad och svår att hantera för personalen på sitt boende men det ändrade sig efter sexdebuten. Charlotte Englund går på handledning hos psykolog en gång i månaden. – Alla sexualvägledare erbjuds inte sådan avlastning. Handledning är viktig för att kompetensen ska säkras och utvecklas. ¶ ”Det här kan upplevas som jobbiga saker, men man måste tröska igenom dem. Nu har vi en strutspolitik.” Text: Sven Rosell Foto: André de Loisted TEMA: SEXUALITET något som personer med funktionsnedsättningar skulle ordna på egen hand. Det fungerar för de flesta men inte för alla. En del behöver fysisk, andra kognitiv assistans. Ett eget rum med nyckel kan räcka för vissa, men inte för alla. Sexualiteten tas ofta upp som något besvärligt i Sverige, enligt Jens Rydström. Det handlar ensidigt om de mörka sidorna, om övergrepp, oönskade graviditeter och så vidare. I stället tycker han att vi bör se sex som en del av livet och som något positivt. Människor som vill ska få stöd att utveckla sin sexualitet. Han tycker att diskussionen brukar fastna i de svårigheter som skulle kunna uppstå i arbetet. Eller så hamnar den i hur sexualiteten ska kanaliseras bort till annat. I Danmark ser man frågan mer pragmatiskt, ”Här har vi ett problem och det måste lösas”. Jens Rydström vill att frågan om person er med funktionsnedsättningar och sexualitet tas upp centralt i Sverige – den måste tydliggöras och bli en nationell angelägenhet. I dag befinner sig frågan i en gråzon. Lagstiftningen och etiken behöver utredas. – Det här kan upplevas som jobbiga saker, men man måste tröska igenom dem. Nu har vi en strutspolitik, säger Jens Rydström. ¶ Jens Rydström
Arbetsterapeuten nr 3 - 2014
To see the actual publication please follow the link above