TEMA: DEMENS 23 Club Cefalon Club Cefalons dagverksamhet drivs av Malmö kommun. Minneskliniken vid Skånes Universitetssjukhus i Malmö remitterar personer under 66 år med diagnostiserad demenssjukdom. Här arbetar en arbetsterapeut, två undersköterskor och en Silviasjuksköterska. För närvarande är tolv personer inskrivna, de kallas ”gäster”. demenssjuka är speciellt ur flera perspektiv, de yngsta har varit i 50-årsåldern. – Man är mitt i livet. Det är helt andra aktiviteter som är relevanta. De flesta har nyligen varit i full gång och det handlar oftast om helt andra utmaningar och aktivitets- och rollförluster än om man är äldre, säger Kristina Eidevall. Annika Linde instämmer och tillägger: – Det kan exempelvis handla om att man stöttar äldre föräldrar och plötsligt befinner sig i en situation där man tvingas ta en helt annan roll. Vad brukar vara svårast att acceptera? – Språket är en del. Men generellt handlar det om situationer där man tappar integriteten i förhållande till sin omgivning och till sina anhöriga, säger Kristina Eidevall. Målsättningen är att ge gästerna en positiv självbild genom att hjälpa utan att stjälpa, samtidigt måste aktiviteten vara en utmaning, något som kräver fingertoppskänsla och lyhördhet hos all personal. Gästernas önskemål, och de bedömningar som görs i hemmet, vägleder hur man i verksamheten går vidare med olika aktiviteter. – Gästerna får inte utsättas för stressfulla eller obehagliga situationer, i stället erbjuder vi en trygg miljö och ger stöd i att våga försöka. Det handlar mycket om motivationsarbete och att klimatet är tillåtande. Gästerna stöttar varandra och gruppen ger en trygghet som gör att de även diskuterar känsliga saker, som boendet framöver och vad som ska hända, påpekar Annika Linde. Kristina Eidevall lyfter fram arbetsterapeutens roll som ”stämningsläggare” i vardagliga situationer. – Många klarar inte att hålla i gång ett samtal under längre tid. Vår uppgift är att dra i gång samtalet, ta upp trådar och servera bollar som hjälp för att gästerna ska kunna delta och känna sig delaktiga. Aktivitetsperspektivet genomsyrar hela verksamheten på Club Cefalon. Det kan handla om alltifrån skogspromenader och matlagning till yoga. Ett exempel där man kunnat tillgodose konstintresset hos flera av gästerna är projektet Konst som uttrycksmedel. Det startade för två sedan av minneskliniken i samarbete med Malmö Konsthall, och Annie Marveus som är Silviasjuksköterska i teamet har varit med från starten. Gemensamt för de flesta gästerna är behovet av stöd i exekutiva funktioner som planering och organisation. Om de får hjälp med de bitarna så kan de delta i de flesta aktiviteterna, säger Kristina Eidevall. Ofta används enkla hjälpmedel i början, som en endagsalmanacka i kombination med en förgätmigej (elektronisk tidskalender). Båda två stormtrivs med jobbet och känner att de får användning för hela sin kompetens. – Vi har frihet, och kan följa arbetsterapiprocessen fullt ut, säger Kristina Eidevall. Vi är arbetsterapeuter här, men jobbar även i hemmet och samarbetar med olika kommunala aktörer och med minneskliniken. Vi gör även funktionsbedömningar och skriver intyg vid ansökan om personlig assistent. Annika Linde fortsätter. – Vi får också möjlighet att utveckla en djup relation med gästerna och att arbeta med hela livets aktiviteter. Hur sjukdomsförloppet ser ut är individuellt, men den absolut tuffaste processen tar vid när det blir svårt för gästen att tillgodogöra sig aktiviteterna och när vistelsen blir mer oroande än givande. – Det är en stor sorg för gästen att sluta här. Men det är inget hysch-hysch, både vi och gästen berättar för de andra att ett avslut väntar, säger Kristina Eidevall. Men avslutningsprocessen skyndas inte på, den får och kan ta flera månader. – Vi har alltid en vårdplanering och ser till att alla behov är tillgodosedda och anpassade efter gästens nya behov. Det kan exempelvis handla om ett lugnare tempo, avslutar Annika Linde. ¶
Arbetsterapeuten nr 6 - 2014
To see the actual publication please follow the link above