Page 18

Arbetsterapeuten nr 5 - 2015

TEMA: KARRIÄR Ständig utveckling på jobbet 18 När Yvonne Axelsson steg in genom portarna på Karolinska universitetssjukhuset 1991 hade hon inte ens en kandidatexamen. Hon hade gått rehabiliteringslinjen i Umeå och den var två och ett halvt år. I dag är hon nybliven specialistarbetsterapeut. Vägen dit har gått via en kompletterande KIA- utbildning och en magisterexamen. Sedan femton år tillbaka arbetar hon mestadels inom ortopedisk traumaverksamhet, både i öppen- och slutenvård, men hon har även jobbat mycket med reumatologi. Hon brinner för akutsjukvård och slåss för aktivitetsperspektivet i en miljö som domineras av ett medicinskt synsätt och fokus på kroppsfunktion. Det är utmanande, inte minst med tanke på de höga kraven på effektiva flöden genom vårdprocessen i kombination med minskade resurser. – Aktivitetsförmåga och att uppmuntra aktivitet är av stor betydelse för många patienter inom akutsjukvården. Det är lätt att tänka att det tar vi tag i när de kommer till rehab, men alla kommer inte dit. Men det är så viktigt för patienterna att tidigt få återta kontrollen genom att kunna utföra olika aktiviteteter själva – och då är det inte golf och tennis de tänker på, utan att kunna gå på toaletten och sköta sin person. Här tycker Yvonne Axelsson att arbetsterapeuter har en oerhört viktig roll att spela, genom att lyfta det perspektivet i ord och handling i den dagliga verksamheten. Dessutom påpekar hon att forskning har visat att tidig aktivitetsfokuserad rehabilitering förbättrar aktivitetsförmågan och till och med kan förkorta vårdtiden. Och att utebliven aktivitet påverkar kroppsfunktionerna och kan bidra till komplikationer som proppar och lunginflammation. 2004 gick hon en kompletterande KIA-kurs och fick sin kandidat examen. Av bara farten fortsatte hon med en magisterutbildning. – Det var så roligt att läsa våra ämnen! Stimulerande. Jag ville fortsätta att fördjupa mig. Hon upplever att hon fick omedelbar nytta av sina nya kunskaper. – Magistern tog jag inte bara för min personliga del, utan även för att verksamheten behövde kompetensen. När arbetsterapikliniken skapade sin nya tjänstestruktur (se föregående artikel) sökte och fick hon en tjänst som arbetsterapeut med specialfunktion 2009. Hon har bland annat suttit med i den forsknings- och utvecklingsorienterade gruppen från starten. Yvonne lyfter också fram ansvaret som följer av att få en ny högre tjänst. Att det förpliktigar. Att man bland annat ska finnas där som stöd för kolleger vid kliniska resonemang och arbeta för evidensbaserad arbetsterapi. – Jag vill något med min yrkesverksamhet och har en ambition att utvecklas, och vill kunna påverka och vara delaktig. Jag har alltid varit intresserad av att utveckla klinisk verksamhet och här har jag förmånen att arbeta på en klinik som stödjer utveckling och ger mig förtroende, säger Yvonne och konstaterar att tjänstestrukturen också möjliggör en lönekarriär, att det betalar sig att anstränga sig. Ett tecken på uppmuntran från arbetsgivaren är att man får delta i lärarledd undervisning på arbetstid. I våras tog hon sin specialistexamen och har precis fått en ny tjänst som innebär ytterligare fördjupning i kvalitets- och utvecklingsarbetet. Rent konkret kan det handla om att utveckla dokumentation, titta på kvaliteten i vårdprogram eller att stötta kolleger i hur man samverkar i team. Möjligheten att göra klinisk karriär – ledarskapsspåret har inte lockat än – har bidragit till att Karolinska har varit hennes arbetsplats i nästan ett kvartssekel. – Det är roligt och stimulerande att det går att förändra sin arbetssituation. Jag behöver inte byta arbetsplats för att utvecklas och göra karriär. Fjärde steget i karriärtrappan då, doktorsnivå? – Jag har inte kommit dit än, man behöver ett ämne och praktiskt möjlighet. Vi får se, men man ska aldrig säga aldrig. ¶ Efter nästan 25 år på samma arbetsplats trivs Yvonne Axelsson fortarande, mycket tack vare möjligheten att göra klinisk karriär. I dag är hon nybliven specialistarbetsterapeut. Text: Katja Alexanderson Foto: Jonas Eriksson


Arbetsterapeuten nr 5 - 2015
To see the actual publication please follow the link above