TEMA: KREATIVITET Form, färg, och den ljuvliga doften av pepparkaka! Genom sinnena väcks lusten till liv. Skapandet öppnar möjligheten att ta vara på livet efter förmåga och att hitta ro i själen. 19 blir ofta fråntagen sitt aktörskap. Varje träff visar Kristina Levén en ny teknik. Att lära sig något nytt är efterfrågat, även om bara en vecka finns kvar i livet kan drivkraften att utvecklas vara stark. – Jag tar med mig material med bredd, som ska väcka lust på olika sätt och locka olika personer till skapande. Vissa är mer skulpturalt lagda, andra lockas av bild. Den som har förlorat förmåga att arbeta med samma sak som senast kan hitta en ny ingång i ett annat material och fortsätta skapa, och deltagarna får möjlighet att hitta nya sidor hos sig själva. Kristina Levén berättar hur hon ibland kan se på kroppshållningen hur livslusten växer. Ryggar rätas och rörelser får spänst. För henne själv betyder onsdagarna med verkstaden total närvaro. – Det är ett par timmar av väldigt intensivt avläsande och inlyssnande. Allt är här och nu, och det kan hända mycket med en deltagare mellan gångerna. När någon som brukar vara med i gruppen saknas och Kristina Levén vet att deltagaren är borta för alltid känns det i hjärtat. Att göra ett bra jobb är särskilt viktigt på hospice. Gör hon och resten av arbetslaget inte det mister de också det som lindrar sorgen i att ständigt förlora patienter. Att hjälpa någon till ett fint slut kan också kännas bra, när allt är över. – Jag har lärt mig mycket av att arbeta här. Vi har alla våra hinder och begränsningar och när döden närmar sig blir de fler. Jag försöker låta bli att skjuta upp saker jag gärna vill göra. Livet är inte självklart. När en patient dött har Kristina Levén och hennes kolleger en reflektionsstund, men tillsammans med deltagarna, under skapandet, tar hon inte upp det själv – gruppen är öppen. Det är inte alltid som alla närvarande har en relation till den som har dött. – Men ibland kan jag samtala enskilt om någon har haft en mer nära relation till den som har gått bort. Och om andra deltagare själva vill prata om den som inte är här så gör vi det i gruppen en stund, säger Kristina Levén. Trots att alla deltagare vittnar om hur stor betydelse Skapande verkstad har för dem är den fortfarande inte en del av ordinarie verksamhet på Ersta Hospice. Ersta har anställt Kristina Levén och tagit ett långsiktigt ansvar för att Skapande Verkstad finns i verksamheten. Men material och lön finansieras med donationer till en särskild fond, vilket innebär att framtiden alltid är oviss. Kristina Levén ser en parallell till hantverkets minskade betydelse inom arbetsterapin. – Tidigare var de hantverksrelaterade delarna en stor del av utbildningen, men när jag blev arbetsterapeut i början av 2000-talet var de nästan helt bortplockade. Det vore intressant att veta hur de egentligen tänkte. Kristina Levén ser ett återupprättande av kreativitet som metod delvis som en ledningsfråga i organisationerna. Det måste skapas utrymme för den i arbetsterapeuters dagliga arbete, och i palliativ vård behövs hela teamets insatser för att det ska vara möjligt för den som vill att delta. Vad gäller kompetens anser hon att vägen för enskilda arbetsterapeuter är öppen. – Alla kan göra det här. Det är bra att vara lite bekant med materialen men en arbetsterapeut behöver absolut inte ha sex års konststudier för att sätta i gång. Det är bara att prova! Bo Brink bjussar på sina färdigheter som sockerbagare i de högre divisionerna. Denna onsdag har han med sig pepparkakor och pepparkakshus till Skapande verkstad. Skapande nätverk Sedan 2013 finns ett nationellt nätverk för skapande i palliativ vård. Det startades av Kristina Levén och hennes kolleger Ann Wenkel Harup på Byle gård och Maria Wahlström Norlin på Dalens Sjukhus i samarbete med Ersta Palliativa forskningscentrum. Nätverkets syfte är att hjälpa dem som arbetar med skapande att utveckla och utvärdera verksamheten. Medlemmarna vill också sprida kunskap genom föreläsningar och workshoppar. Mejla skapande.palliativvard@ gmail.com om du vill veta mer. Även om kreativitetens betydelse kanske kan framstå särskilt tydligt för den som arbetar med personer med en obotlig sjukdom anser hon att hennes uppgift är densamma som för andra arbetsterapeuter: – Patienterna ska med de förutsättningar de har få möjlighet att ta vara på livet. Det här jobbet har lärt mig att det gäller även mitt liv. Jag försöker leva så mycket jag kan, precis som jag hoppas att mina patienter ska. ¶
Arbetsterapeuten nr 8 2015
To see the actual publication please follow the link above