21 tanke är att de ska ha bra och användbara erfarenheter med sig oavsett om de stannar eller lämnar landet. På vissa sätt kan det vara bra att vara i tonåren i en sådan situation, att vara i början av sitt liv och att ha en stark vilja att ta till sig möjligheterna i sin omgivning. – De är i första hand ungdomar, det är min viktigaste insikt. De har svåra erfarenheter och kommer från andra kulturella sammanhang men de beter sig precis som andra ungdomar, och de behöver samma saker som andra ungdomar. Att föreningslivet bjuder in är oerhört värdefullt, i badhuset blir det fullt ös när de kommer, hockey har varit populärt och någon har börjat dansa. När inga nya boenden längre behövs har hon fått utrymme att fundera över hur hon kan expandera det arbetsterapeutiska perspektivet ytterligare. Ett sätt är att involvera ungdomarna mer i metoden, att hitta en väg att mäta och visa deras framsteg från den dagen de kom. Svårigheterna de här ungdomarna behöver överkomma för att klara av den svenska skolan och komma in på arbetsmarknaden är oerhört stora och ibland kan det för dem kännas som om inga framsteg görs: – Det vore bra att konkret kunna visa hur mycket de har uppnått, att skapa en baslinje för jämförelse: ”Här var du då, detta kunde och visste du. Och så här ser det ut i dag …”. Tanken är att öka motivationen genom uppmärksamhet på allt de åstadkommit: pojkarna själva tänker inte på allt de behövt uppnå bara för att få allt grundläggande i boendet att fungera. Eller i skolan, eller i föreningslivet. Men Emma Eriksson gör det. – De är helt fantastiska. Jag blir så glad av att få arbeta med de här killarna! ¶ TEMA: MIGRATION
Arbetsterapeuten nr 2 2016
To see the actual publication please follow the link above