26 adaia är palestinier och en av de 7 000 statslösa som kom till Sverige 2013. Genom hennes karmosinröda chador syns tydligt svullnaden i höger knä, hon tar stöd mot väggar och dörrkarmar när hon förflyttar sig. Hon fick kontakt med arbetsterapeuten Anna Nergelius via läkare på Rosengårdens vårdcentral på grund av sin knäartros, hon har nekats operation eftersom uppehållstillstånd saknas. Hjälpmedlen räknas som ”vård som inte kan anstå”, vilket gäller som norm vid ordination till flyktingar och migranter som väntar på uppehållstillstånd och som landstingen enligt lag är skyldiga att erbjuda, vissa landsting erbjuder vård i större omfattning. Migrationsverket står för hjälpmedelskostnaden och har avtal med Region Skåne, det innebär att primärvårdens arbetsterapeuter ansvarar för ordination och utprovning av hjälpmedel. Det är en gråzon där det handlar om att bedöma vilka hjälpmedel som kan beviljas. Anna Nergelius gör individuella bedömningar och brukar resonera så här: – Jag tänker vård som inte kan vänta. Ett tillstånd ska inte förvärras och det handlar om att kunna klara grundläggande behov, som att förflytta sig, sköta sin personliga hygien eller klara skolarbetet. Om en patient är svårt sjuk går det att få hjälpmedel som normalt inte ordineras till den här gruppen. Anna beställer hjälpmedel och bifogar kopian på patientens LMA-kort (Lagen om mottagande av asylsökande). Hjälpmedel Malmö skickar i sin tur ansökan till Migrationsverket för godkännande – hela processen, från beställning tills hjälpmedlen kan provas ut, kan ta upp till sex veckor. Anna är efterlängtad. Det är gott om svängrum för Hadaia med rollatorn i vardagsrummet där golvet täcks av en stor orientalisk matta. Vinröda och beigea skinnsoffor har placerats längs med väggarna och en mix av arabisk sång från radion och Sankta Lucia från yngsta barnbarnets mobil hörs i bakgrunden. Hadaias son Mohammed är också på besök. Mellan kök och vardagsrum och in till sovrummet finns trösklar. Anna förklarar vilka förutsättningar som gäller: att tröskelborttagning inte beviljas så länge uppehållstillstånd saknas. Om hon kan gå ut? Nej, det fungerar inte svarar Hadaia. Smärtan hindrar. Men hon kommer ut med anhörigas hjälp, de brukar parkera bilen en bit ifrån porten så hon får gå en kort sträcka. Smärtan och vilovärken har hon haft länge, men det senaste året har det blivit värre. Och för tre dagar sedan halkade hon i badkaret men lyckades få tag i badkarskanten och undvek att falla, berättar hon samtidigt som Anna monterar badbrädan och visar hur den vid behov kan tas bort – det är fler personer som ska använda badrummet. Tacksamheten är stor och återigen hörs shukran. När det flyter smidigt med tolken reflekterar inte Anna över att hon samtalar via mellanhand. I dag var önskemålet att Sonja Mahasen El Farkh skulle tolka, eftersom hon talar den arabiska dialekt som är gemensam för palestinier, libaneser och syrianer. Skillnaden är stor mellan den arabiska som talas i Irak respektive Syrien påpekar Sonja, och jämför svenska och danska. För Anna Nergelius del har det blivit många möten med människor i olika faser av asylprocessen. Sedan 2007 och fram till årsskiftet var hon knuten till Flyktinghälsan i Malmö en del av sin arbetstid och arbetade stadsdelsövergripande. Sedan några månader har alla vårdcentraler ansvar för att ta emot flyktingar. Anna Nergelius är medveten om att många av hennes kolleger är ovana vid den här typen av hembesök: tillfälliga adresser med tolk, god man. Det handlar även om ansvar för utprovning av hjälpmedel, som vanligtvis är kommunarbetsterapeutens område, samtidigt som det är ännu en arbetsuppgift i en verksamhet där resurserna redan är små. Men hon vill flytta fokus från bilden av ”traumatiserade flyktingar” och understryker att det framförallt handlar om individer. Hennes råd är att inrikta sig på det som fungerar och de insatser man kan TEMA: MIGRATION ”Jag trivs jättebra. Rosengård är en mycket spännande stadsdel att jobba i.”
Arbetsterapeuten nr 2 2016
To see the actual publication please follow the link above