11 När Greta började skolan i början av 1940-talet turades hon om med sina syskon att ro över till Sturkö. De allra flesta dagar gick det att ro. Det hade aldrig fungerat nu, klimatet har förändrats och det blåser alltid ganska mycket, berättar hon. efter vädret och årstiden. Oftast är hon uppe vid sjutiden och innan frukost går hon alltid en promenad på nästan en timme, som avslutas med ett morgondopp i havet. Vår, sommar och höst är havet hennes badkar. Hon brukar fira valborg med ett havsdopp och fortsätter att bada in i oktober–november. På dagordningen står i princip alltid trädgårdsarbete och vedklyvning, hon förbrukar 15 kubikmeter ved per år. På kvällen sjunker hon ner i fåtöljen framför kaminen och läser eller lyssnar på radio. Oftast blir det P2 och klassisk musik. Hon sjunger även i kör, och har tillsammans med sina systrar bildat Ellens kör, namngiven efter deras mamma. Att döma av flera titlar i bokhyllan är nästa fråga självklar: är hon inte det minsta mörkrädd? – Det ena spöket tar inte det andra, svarar hon snabbt. ”Seg och envis som fanken” – så ser hon på sig själv. Hon konstaterar att det nog blir så när man klarat sig mycket själv under uppväxten. Egenskaper som är bra att ha. Som när vädrets makter, och ”isen ställer till det” som hon påpekar och hon inte kan ta sig över Killmafjärden på flera veckor. Tre veckor har det varat som längst. – Jag måste planera hela tiden. Förr konserverade jag en massa mat. Köttbullar, revben och fisksoppa. Jag odlade också potatis, morötter och kålrötter. Men jag fick sluta med det, harar och rådjur åt upp grödorna. Genomskinliga plastbackar är placerade längs med norrsidan på huset, här förvarar hon sina matvaror på vintern. Men det har skett en ”uppgradering”. Sedan drygt två år finns ett litet kylskåp, en läslampa i sovrummet och en golvlampa i köket, som komplement till stearinljusen. Detta tack vare solpanelen på södersidan av taket. Sen tidigare har hon en liten vindsnurra, den ger el så hon kunnat ladda mobilen. Men utedass gäller året runt. Hon påminner om Pippi Långstrump – med silvergrått hår – när båten slitit sig och Pippi obekymrat konstaterar: ”När man är på en öde ö så vill man väl vara där i sju år åtminstone”. Greta Hansson tänker stanna längre än så. Hon har inga planer på att någonsin flytta till fastlandet. – Det är den enda platsen på jorden där jag vill bo, och här vill jag dö. Isolerat, ja. Men hon njuter av ensamheten. – Det kan inte beskrivas. Att få vara ensam och göra hur, när och vad jag vill. Men på sommaren blir det ennavänt. Det är blekingemål för ”upp och ner”. På sommaren är det aktivitet på ön, båtägare lägger till på sydsidan där bad från klipphällarna lockar. Hon är sådär lagom förtjust i det, många skräpar ner. Men snart får hon roligare sällskap. Det är kosläpp och hon ser fram emot att få tjugo Herefordkossor som nära grannar. Och till sommaren flyttar hennes syster in i äldsta boningshuset, det faluröda ”fähuset”. Som nybliven 80-åring fick hon förra året erbjudande från kommunen om stöd. – Jag blev uppringd och vi pratade lite om hur det skulle gå till om jag skulle behöva hjälp från hemtjänsten. ”Jag får ju komma och hämta er i min båt”, sa jag. ¶
Arbetsterapeuten nr 4 2016
To see the actual publication please follow the link above