21 stod inför ett enormt kompetenstapp. Flera av de här arbetsterapeuterna har arbetat i trettio år inom landstinget, och den kunskap de har är ovärderlig. Vi förstod att vi behövde hitta ett sätt att överföra kompetensen, förklarar Anki Sahlström. Kretsordföranden Ing-Marie Runeson tillägger: – Tanken med mentorprogram är mycket intressant och Värmlandskretsen följer hur det faller ut i landstinget. Vi vill intressera kommunerna för upplägget eftersom vi har samma problem med pensionsavgångar där. Samtliga fackförbund i landstinget och även arbetsgivaren har hittills ställt sig positiva till lönestrategigruppens förslag. Det finns stora förhoppningar inom Värmlandskretsen att mentorskap kan underlätta introduktionen av nyanställda arbetsterapeuter, att kompetens kan överföras och att det kan bidra till att arbetsterapins värde försvaras. – Vi måste hela tiden bevaka våra intressen. Är lokalerna ändamålsenliga? Har arbetsterapeuterna rätt kompetens? Och har arbetsgivaren förstått att fortbildning ger konkurrensfördelar i rekryteringen? Anki Sahlström ställer frågorna med ett eftertryck som säger att allt står på spel hela tiden. Känslan att Sveriges Arbetsterapeuter behöver gå igenom bättre som yrkesförbund visar sig vara stark på mötet. Detta även till arbetsgivare och andra fackförbund som ofta saknar kännedom om vad arbetsterapeuterna gör för patienten: – Vi är så väldigt förknippade med hjälpmedel, ofta tänker man på oss främst när någon ska prova ut en rullstol eller liknande. Det är oerhört viktigt att vi marknadsför den arbetsterapeutiska kompetensen, konstaterar Elisabeth Nyström, som blir frustrerad över att arbetsterapeuter alltid måste strida för att komma in tidigt i en klients behandling. Elin Widmark påpekar att många medlemmar i Värmland uppfattar Sveriges Arbetsterapeuter som enbart fackförbund. Men när professionsutvecklingen har så stor betydelse i det vardagliga arbetet tror hon att det är bra om medlemmarna får veta mer om hur förbundet arbetar med den. Ing-Marie Runeson instämmer: Anki Sahlström, Arvika, har haft en tuff vår som lokal ombudsman för landstinget. Landstinget har omorganiserats och ska dessutom spara. – Betydelsen av att Sveriges Arbetsterapeuter arbetar med både professionsutveckling och mer traditionella fackliga frågor kan inte nog lyftas fram, och vi i styrelsen vill föra ut yrkesförbundstanken lokalt. På mötet lyssnar alla uppmärksamt på varandra. Allas bidrag behövs. Det svetsar samman att vara ett litet fack och det finns en tydlig trygghet i den grupp som utgör kretsens styrelse. Här finns utrymme att växa, som facklig och i yrket. Elin Widmark tror att fler skulle vilja engagera sig i kretsen om de bara fick prova. Hon själv blev ”kidnappad” till en förtroendepost eftersom hon gick på ett årsmöte. Hon var ganska väl påläst, men visste ändå inte riktigt vad hon gav sig in på. – Det var först när jag började jobba som jag förstod hur nära min yrkesvardag vårt fackliga arbete är. Och när jag under vägen förstod att jag faktiskt kan påverka det här …! Och detta? Oj. Vilken känsla! ¶
Arbetsterapeuten nr 4 2016
To see the actual publication please follow the link above