TEMA: FACKLIGT ARBETE Rakt in i hetluften Nyexade Madeleine Thim hade bara jobbat i ett halvår på Södertälje sjukhus när hon blev lokalt ombud. Hon rivstartade med lönerevisionen. Text: Katja Alexanderson Foto: Jonas Eriksson När Madeleine Thim började på Södertälje sjukhus för tre år sedan hade hon nyligen tagit examen. Ett halvår senare slutade det lokala ombudet som hade arbetat fackligt under många år. Samtidigt var det lite oroligt i arbetsgruppen. – Ingen ville ha uppdraget. Många tyckte det var viktigt att jobba fackligt, men hade inte tid, intresse eller ville ta på sig ansvaret. Jag tyckte det var lite tidigt för mig eftersom jag bara jobbat i ett halvår. Samtidigt kände Madeleine att uppgiften var alldeles för viktig för att ingen skulle ta på sig den. Hon hade på nära håll sett vilken skillnad facket kan göra om det blir problem med arbetsgivaren, hennes fästman hade fått bra hjälp av sitt förbund när det var trassligt på jobbet. Och eftersom han dessutom 26 också är förtroendevald visste hon vad det fackliga uppdraget innebär. Efter lite funderande tackade hon ja. Det blev ingen mjukstart – hon kastades rakt in i lönerevisionen. Uppbackad av det tidigare lokala ombudet och de centrala ombudsmännen på kansliet i Nacka gick det trots allt bra. – Lönerevisionen var det enda jag gjorde mitt första halvår. Sedan har jag sakta men säkert fått lära mig mer, och jag har bollat mycket med min fysioterapeutkollega som har mer facklig erfarenhet. Det har också blivit mycket fackliga diskussioner hemma vid köksbordet och inläsning när olika problemställningar dykt upp. – Som ung och nyexad var det lite läskigt och svårt att sätta ner foten – i början satte jag ner den lite försiktigt. Men jag har fått massor av uppbackning av mina kolleger, som tycker att det varit skönt att jag tagit uppdraget. Efterhand lär du dig hur du ska prata för att motparten ska förstå att du menar allvar. Du får nästan prata i paragrafer. Jag har lärt mig att göra skillnad på Madde arbetsterapeuten och Madde ombudet. Förutom att sköta lönerevisionen sitter Madeleine i samverkansgruppen för paramedicin (arbetsterapeuter, dietister, fysioterapeuter, kuratorer och logopeder) samt är reserv i den övergripande gruppen för hela Södertälje sjukhus. De senaste årens stora fråga är hur omorganisationer och ombyggnader på sjukhuset påverkar arbetsmiljön: vilka ska flytta, vilka ska vara kvar, vilka effekter får neddragningar på öppenvården för arbetsterapeuter och så vidare. Så det blir mycket riskbedömningar. En liten seger i sammanhanget är att paramedicinarna äntligen ska få ett större personalrum. Dagens är litet och bullrigt och ger inte möjlighet till återhämtning på lunchen. – Alla små saker man gör, det gör skillnad till slut. Men det är ofta en lång process, det är inte bara att gå till chefen och säga att det är för trångt. Men Madeleines största fråga är trots allt lönerna. – Vi ska vara 13 arbetsterapeuter, men vi har varit för få länge. Just nu är vi tio stycken. Det är väldigt svårt att rekrytera, bland annat på grund av löneläget. Det är vår marknad och vi arbetsterapeuter kan välja var vi vill jobba. Och folk vill väl inte till sjukhus … Hon har tagit alla tillfällen i akt att påtala det för cheferna. Äntligen verkar det betala sig. – Sjukhuset har sagt att man kommer att satsa lite extra på arbetsterapeuternas löner i år, efter två års tjat om att vi går kort och har dåliga löner. Jag hoppas verkligen att det ska visa sig i lönekuverten. Det är just möjligheten att påverka som är det roligaste med det fackliga uppdraget. Dessutom är det personligt utvecklande, och väl värt den timme i veckan som Madeleine lagt i snitt. ”Jag har lärt mig att göra skillnad på Madde arbetsterapeuten och Madde ombudet.” »
Arbetsterapeuten nr 4 2016
To see the actual publication please follow the link above