36 men som själva inte såg nyttan av att lära sig. Slutligen fanns det en grupp som var på väg ut på nätet. – Den gruppen kände också en press på sig att börja använda internet. De hade fått hjälp med tekniken och kanske någon i släkten som var it-stöd. Och de hade identifierat sitt eget mål. Utifrån intervjuerna och annan forskning skapade Ellinor Larsson ett interventionsprogram, som hon sedan testade på fem seniorer – samlade in data, identifierade mål och gjorde upp en plan tillsammans med de äldre. Hon jobbade hemma hos dem i snitt 1,5 timmar per vecka i tre månader plus gruppträffar via skype. – De fick låna headset och webbkamera, men dator och uppkoppling var de tvungna att ha från tidigare. Många hade som mål att nå en djupare kontakt med någon. Att testa facebook, som de flesta ville, visade sig inte alltid hjälpa – det var många ytliga kontakter, men sällan mera än så. – Tre månader är en kort tid för att hitta en ny vän. Som arbetsterapeut gäller det också att ha koll på vilka olika plattformar och forum som matchar deras mål. Man får söka sig fram. Hitta olika seniorbloggar och debattinlägg som riktar sig till 60-plussare. Den tredje delstudien var kvantitativ. 30 seniorer deltog i interventionen och fick skatta den upplevda ensamheten både före och efter. Efteråt upplevdes den signifikant mindre. – Hypotesen var att ensamheten skulle minska, och det var roligt när det faktiskt gav effekt! Nöjdheten med de nya kontakterna var inte lika tydligt positiv. Ellinor Larsson pekar på flera olika faktorer – man måste aktivt söka kontakt, det går inte att vänta på att någon annan ska ta initiativet. Det är lättare att få ett nej över en skärm än ansikte mot ansikte och många nej kan vara tuffa att ta. Eller så var det så enkelt att det inte klickade. I den avslutande studien intervjuades 15 av deltagarna om hur de upplevt interventionen. Flera beskrev hur de efteråt gick och fikade, hade lunchträffar och dansade. Trots den personcentrerade interventionen hade inte alla nått fram till sina mål. Naturliga faktorer som sjukdom, tidsbrist och bristande motivation spelade in. De flesta kände sig i alla fall säkrare på nätet, de hade lärt sig både tekniken och normerna. – Det finns en rädsla för det nya och okända. Och mycket att lära sig. Hur lägger jag upp en profil, och tar kontakt med någon, utan att ringa? Hur kan jag få en vänförfrågning av den personen? När är det min tur att tala på Skype? Utvecklingen är också snabb och vi arbetsterapeuter måste hela tiden läsa på. Ellinor Larsson ser interventionen som klart hälsofrämjande. Minskad ensamhet och ökad delaktig het skjuter upp behovet av vård. – Tidigare var det kanske hantverk, men den mobila datoranvändningen är på väg att bli en av seniorernas viktigaste aktiviteter. Men ofta behöver de tid och individuellt stöd. Finns inte stödet bland närstående måste vården kunna erbjuda det. ¶ Med ett obekant gränssnitt vågar inte alla äldre klicka sig fram på datorn. Startsträckan kan vara lång, men Ellinor Larsson tror man kan överbrygga de flesta problem med en individanpassad intervention. ”Det finns en rädsla för det nya och okända. Och mycket att lära sig.”
Arbetsterapeuten nr 4 2016
To see the actual publication please follow the link above