med ett möte med deltagaren, uppdragsgivaren 26 och arbetsterapeut från Arbetscentrum. Det gäller att personen själv är med på tåget och att man har en gemensam bild av målet med rehabiliteringen och kartläggningen av arbetsförmågan, som ofta tar ungefär 6–12 månader. – Många behöver tid. Det tar några månader innan man lärt känna arbetsplatsen och känner sig trygg. Och så kan det hända saker med personen, till exempel problem socialt eller psykisk ohälsa som hindrar utredningen, förklarar Albertin. Dessutom tar samverkan med andra aktörer ofta lite tid att få till. Insatserna börjar med att arbetsterapeuten bedömer deltagarens förutsättningar för att kunna klara kraven på arbetsmarknaden. Ofta pågår utredningar inom vården samtidigt. Pernilla, Albertin och Sandra fungerar som en slags rehabsamordnare. – Våra deltagare har aldrig en arbetsgivare, de har försörjningsstöd och är arbetssökande. Det är stor skillnad jämfört med sjukskrivna som har en arbetsgivare som tar ett rehabansvar och där försäkringskassan också har ett mer självklart ansvar, säger Pernilla. Albertin konstaterar att de här personerna väldigt sällan har någon som pratar för dem. Ibland kan det hända att det inte ens finns en vårdkontakt, fast det behövs, och då hjälper de till med det. – Men det är kämpigt att få med vården i samarbetet, så att det blir en tvåvägskommunikation, säger Sandra och tillägger att det inte beror på ointresse utan på tidspressen många läkare arbetar under. Att de har så lite utrymme för varje patient. Dessutom kan det även behövas andra insatser från kommunen för att det ska fungera, exempelvis boendestöd. Första steget i utredningen är en Sassam-kartläggning. Det är en strukturerad arbetsmetod för sjukfallsutredning och samordnad rehabilitering som Försäkringskassan tagit fram. – Sassam tar reda på individens egen uppfattning om resurser och hinder i förhållande till arbete, säger Pernilla. Kartläggningen ger en bild av personens uppväxt, skolgång, fysisk och psykisk hälsa, fritid med mera. Därefter börjar ett ”detektivarbete” för att ta reda på vad som ligger bakom svårigheter, smärta, ångest och så vidare. I batteriet av vetenskapligt förankrade metoder och instrument återfinns bland annat: WRI, DOA, Min Mening, AWP, Valpar 19, VAS, Lintons smärtskattning, SCI-93, MADRS, Audit, Dudit och AWC. Vilka de väljer beror på resultaten av Sassam-kartläggningen. Under initialfasen handlar det också om att deltagarna ska komma in i nya rutiner och passa tider, något som de kanske inte gjort på länge. Ibland krävs det också TEMA: VÄGAR TILL ARBETE ”Många behöver tid. Det tar några månader innan man lärt känna arbetsplatsen och känner sig trygg.” På Arbetscentrum, Tranås, finns många olika avdelningar som deltagarna kan jobba på, till exempel trä, metall och textil.
Arbetsterapeuten nr 5 2016
To see the actual publication please follow the link above