35 Metodbok för intresserade För att utvärdera och dokumentera det egna arbetssättet har terapihundteamet på Bräcke diakoni skrivit en bok. De har under åren utvecklat en metod med en rik variation av övningar, och sett att behandling med hund på flera olika sätt bidrar till att stärka barnens förmågor. De hoppas att boken ska bidra till att fler barn får tillgång till terapihund. Läsarna får följa hur den hundassisterade terapin utvecklats på Bräcke från och med år 2011, då arbetsterapeuterna Stina Wahl och Elin Wikström tillsammans med hundföraren och socionomen Monica Broman inledde sitt arbete med terapihunden Locka. Hundassisterad terapi för unga med flerfunktionsnedsättningar – metoder och effekter är titeln, och den kom ut under våren 2016 på förlaget Atremi. Arbetsterapeuterna Stina och Elin instämmer. Det känner de igen inte minst från den ganska nytillkomna klientgruppen på Bräcke diakoni: barn och ungdomar med neuropsykiatriska diagnoser. De fördelar stallet har är uppenbara: allt som görs sker i en given ordning. Allt har tydlig struktur. Fokus ligger på djuren: barnen får lära sig att de gör saker för att djuren ska känna sig trygga och må bra. – Det är ett väldigt bra sammanhang och dessutom får de ta hand om någon annan. Flera av barnen har snabbt gjort stora framsteg, säger Stina Wahl. I ridhuset har Jacob just klivit av ponnyn Xenius. Han har autism och tappar lätt fokus, eftersom han har svårt att skärma av stimuli från omgivningen. Hans föräldrar, som från undanskymd plats, för att inte störa, har sett sin pojke styra Xenius i olika övningar, ger sig till känna. De ställer sig på knä framför Jacob, i hans nivå. Jacobs omfamning kommer spontant och omedelbart: han strålar och håller om dem båda. – För några år sen skulle jag inte ha kommit på tanken att sätta Jacob på en häst. Samtidigt är jag inte förvånad att han har klarat det. Han har ända sedan han var liten överraskat oss med att göra saker som skulle ha legat utanför hans förmåga, säger Jacobs pappa Kenneth Tonef. Han fortsätter: – Jag är otroligt glad för häst- och hundterapin. Jacob behöver hjälp att stimuleras. Hans funktionsnedsättning gör att han inte själv kan gå ut i livet. Men när han exponeras för en möjlighet att utmana sig så tar han den. När Jacob var liten var det ovisst om han skulle lära sig gå eller prata. I dag både går och rider han, han pratar om hästen och vad de har gjort tillsammans. Han berättar för sina föräldrar hur den låter och vad den heter. I början hette den Ponny. Under tiden som han har varit i Bräcke diakonis behandling, bland annat med terapi med häst och hund, har Jacob gjort stora framsteg. På hästryggen har utvecklingen gått stadigt framåt medan terapihunden efter hand har väckt Jacobs intresse och delaktighet. – I början var han inte intresserad av hunden, den var mest lite i vägen. Men efter närmare ett år började han skapa en relation till den. Vi har haft behandling med Jacob och ett till barn samtidigt och då har barnen dessutom utvecklat sin relation sinsemellan, säger Stina Wahl. En liten egenhet Jacob har är att han älskar hår. Han drar dem han tycker om i håret, ibland ganska hårt. Och när han träffar hunden Önska är han intresserad och vill undersöka den, han vill känna på tassar, svans, nos. Och förstås dra i den långa mysiga pälsen, men då med ett mjukt handlag. Önska är tränad att tåla olika sätt att bli hanterad på, men gentemot hunden är Jacob lugnare och mer avvägd. Vad som händer i samspelet mellan barn och hund är ännu höljt i dunkel. Att metoderna fungerar är tack vare boken från teamet på Bräcke diakoni dokumenterat. Varför metoderna fungerar är en annan fråga – den väntar på att undersökas. ¶ Hästen doftar, den slickar lite på handen, provnafsar med läpparna... barnen bekantar sig ordentligt i samband med turen i vagn. Fredrik och Önska känner varann väl. Omedelbart vid ankomst ville Fredrik få hjälp att lägga sig på filten tillsammans med terapihunden.
Arbetsterapeuten nr 5 2016
To see the actual publication please follow the link above