PORTRÄTTET 8 Isobel Hadley-Kamptz har alltid haft en bristande känsla för tid. Nu vet hon varför. Text: Katja Alexanderson Foto: Alexander Mahmoud Tidlös När Isobel skiljde sig för några år sedan började hennes 7-årige son komma för sent till skolan varannan vecka, mammaveckan. Tiden räckte inte till på morgnarna och trots att de steg upp i tid blev de tvungna att skynda för att dyka upp fem, tio minuter efter alla andra. Samma bristande känsla för tid gör att Isobel en kvart in i vår intervju förklarar att hon spontant inte vet om vi har pratat i fem eller 45 minuter. För att kunna göra en kvalificerad gissning behöver hon kolla hur mycket kaffe hon druckit, vad som är kvar av chokladcroissanten … – Min exman hjälpte mig oerhört mycket, han organiserade vårt liv. En sak som är himla fin, är att när det var viktigt att jag skulle komma iväg en viss tid gav han mig hållpunkter: nu är det en kvart kvar, nu är det tio minuter … Han var min inre klocka. Mannen såg till att det var städat hemma, skötte ekonomin och fick vardagen att fungera. – Efter separationen var det plötsligt jag som var tvungen att komma ihåg att betala räkningar. Och det klarade jag inte, jag betalade hyran för sent varje månad. Det kan tyckas paradoxalt att Isobel Hadley-Kamptz behövt hålla hundratals, kanske tusentals, deadlines i jobbet som opinionsbildare och författare. Och bara missat en enda. Under åren 2003–2008 var hon ledarskribent på Expressen och en snabb sökning på tidningens webbplats ger nästan 300 träffar på hennes namn. – Jag har på något sätt lyckats prioritera i min hjärna så att jag nästan enbart har problem i privatlivet. Mitt hem har kunnat se ut som en soptipp, men jag missar inte en deadline. Men det har krävt otroligt mycket energi att sköta arbetet, och Isobel har kört rakt in i den beryktade väggen ett par gånger. Tänkt att hon måste skärpa sig när saker och ting blivit råddiga, när det har varit svårt att komma igång och hon distraherat sig själv. Kompenserat med sin begåvning, klarat sig och varit en högpresterande människa. Blivit otroligt bildad på köpet. För alla mynt har som bekant två sidor och den som inte kan motstå fotnötter i Wikipedia kan lära sig väldigt mycket om det bysantiska rättssystemet trots att det egentligen är en ganska rakt på sak-artikel om svensk kriminalpolitik som ska skrivas. Då är det tur att det finns nätter för att skriva färdigt det man får betalt för. – Internet är fruktansvärt farligt för folk som mig, för det finns så mycket intressanta saker man kan lära sig. ”Mitt hem har kunnat se ut som en soptipp, men jag missar inte en deadline.” Det kändes dock inte okej att hennes dåliga tidsuppfattning gick ut över sonen. Att hans lärare skulle tycka att han var en slarvig unge. Isobel hade skrivit mycket om neuropsykiatriska diagnoser, men eftersom hon varit högfungerande hade hon inte tänkt att det kunde gälla henne. Nu började hon misstänka att det kanske trots allt gjorde det och kontaktade vuxenpsykiatrin och bad om en utredning. Ett inledande samtal med en läkare gav henne rätt. Därefter börjar väntan på en fullständig utredning – det tar ett och halvt år. Hon är förvisso prioriterad eftersom hon har barn, men står inte högst på listan. Hon får trots allt ihop tillvaron. Under väntetiden läser hon på, hittar egna strategier för att hantera vardagen. Anmäler sig till autogiro och e-faktura. När utredning väl drar »
Arbetsterapeuten nr 5 2016
To see the actual publication please follow the link above