Page 16

Arbetsterapeuten nr 7 2016

TEMA: Arbetsterapiforum är en mötesplats för arbets terapeuter och arbetsterapeutstudenter. För första gången någonsin hålls Arbetsterapiforum i Malmö – den 10–11 maj 2017 i Malmömässans lokaler i Hyllie. Konferensen brukar vara välbesökt och lockar deltagare från hela landet, förra gången kom 950 personer. Forskning och praxis under samma tak så och praxis möts och konferensen erbjuder möjligheter till kompetensutveckling, inspiration och nätverkande. Programgruppen, som i år består av Aileen Bergström, Sofi Fristedt, Maria Haak, Marie ”Människor måste få tillfälle att prata om sina idéer, även om de inte genomförs eller ens Holmefur och Kristina Holmgren, trycker på att deltagarna får ta del av den senaste forskningen inom arbetsterapi, men att det även presenteras många utvecklings- och förbättringsarbeten. – Arbetsterapiforum har ett brett perspektiv, det gör innehållet lätt att omsätta till nytta i vardagen, säger Sofi Fristedt. Programgruppen lyfter också fram att kunskapen och kontakterna från arbetsterapiforum är något man bär med sig länge. Att det ger en boost att träffa andra och utbyta idéer och tankar. Och att abstracten är sökbara i tio år framåt. De muntliga presentationerna är grupperade under olika temForskning att det inte blir fritt tyckande, som riskerar att gå över till debatt. Tillsammans med en arbetsgrupp och en större referensgrupp med deltagare från både landstinget och universitetet har en arbetsprocess designats för att skapa evidens i arbetsterapi. Den har testats på ett par enheter i landstinget. – Det kallas för praxisbaserad evidens. Processen bygger på flera steg. Till att börja med måste man bland annat definiera vilken intervention man ska titta närmare på. Finns det redan evidens för någon intervention? Då är det implementeringen som ska studeras och inte interventionen i sig. Sedan måste man bestämma sig för vilka utfallsmått som är relevanta samt vilka och hur många patienter som ska ingå (alternativt bestämma en tidsperiod för studien). Grundläggande är att målen ska utgå från av individen valda meningsfulla aktiviteter, till exempel laga en enklare middag själv, gå på toaletten utan hjälp eller skriva med en penna. Sedan gäller det att identifiera vilka data som behövs, både för process- och resultatmått. När det gäller datainsamlingen rekommenderar Christer Larsson att ta hjälp av experter – det kanske finns en controller som vet vad som går att plocka ut ur systemen och som är en fena på att fixa excel-formler för automatiska uträkningar. Han konstaterar att kliniker många gånger tror att en controller bara kan ta fram ekonomiska data, men att de faktiskt finns där som stöd för all verksamhetsuppföljning – det gäller att ställa rätt frågor. Han förordar också att man inte ska göra datainsamlandet för omfattande och krångligt, då blir trösklarna för höga och det blir helt enkelt inte av. – Samla tillräckligt med data så att du känner dig trygg när du gör dina reflektioner. Så att det tillför något mer än vad vars och ens tankar skulle göra utan data. Christer Larsson trycker också på vikten av återkommande reflektionssteg i processen: Vad har vi lärt oss? Behöver vi förändra något? Ska vi påbörja en ny studie? Hur ska vi sprida våra erfarenheter lokalt på enheten? Hur informerar vi nya patienter, ledningen? Påverkar vårt arbete andra i omgivningen och så vidare? Lärandet sker i samspelet med handlingen, för det blir aldrig riktigt som man tänkt sig och det händer alltid saker. testas.” 16


Arbetsterapeuten nr 7 2016
To see the actual publication please follow the link above