Page 25

Arbetsterapeuten nr 7 2016

25 avgifter. Låga sådana, för ett par år sedan höjde man till 400 kronor, tidigare låg taket på 200 kronor. – Alla arbetsterapeuter ska ha möjlighet att gå, om de vill och får för chefen. Genom åren har vi lyckats bygga upp en buffert som en garanti för att kunna arrangera dagen nästkommande år, säger Inga. Hon konstaterar att avgiften har en avgörande betydelse för om arbetsterapeuter ska få delta i vidareutbildningar. – Är det en kurs med övernattning frågar man inte ens chefen. Sammansättningen av gruppen har skiftat, men det har varit lätt att hitta folk. Utbildningsgruppen har bidragit med sitt eget arbete och träffats några gånger per år för att planera dagarna. – Man kan säga att vi har tagit ett uppdrag, inte fått det. Gemensamt är ett intresse för att vilja jobba med kompetensutveckling. Att måna om arbetsterapeutyrket. Att gruppen samarbetar över verksamhetsgränserna är oerhört värdefullt, säger Inga. Margit fyller i: – Vi inspirerar varandra, det har varit väldigt enkelt att jobba i gruppen. Vi har ofta blivit lite förvånade över det: ”Gick det så lätt?” Ämnen har varierat över åren, gemen samt är ett brett anslag så att det ska vara angeläget oavsett var man jobbar. Etik, prioriteringar, juridik, digitaliseringen är några exempel. Margit och Inga lyfter betydelsen av att en representant från universitetet finns med i utbildningsgruppen, på så sätt har man kunnat ligga i framkant och presentera ny kunskap i arbetsterapi på utbildningsdagarna. Gruppen har också försökt blanda teori och praktisk tillämpning. – Bland de bästa dagarna har varit när personer från länet har berättat om sitt eget utvecklingsarbete, säger Inga och konstaterar att när man möts över verksamhetsgränserna inspirerar det ofta till att använda nya arbetssätt i det egna jobbet. Och dagarna har varit populära, 100–150 arbetsterapeuter brukar dyka upp, någon gång så många som 200. Det ska ses i ljuset av att det jobbar över 200 arbetsterapeuter i kommunerna och fler än 130 i regionen. – Det ska vara ett intressant ämne, men det är minst lika viktigt att få träffa varandra och få idéer. Det är lite av en arbetsterapeutfest, säger Inga. Inga och Margit konstaterar att cheferna är avgörande för att medarbetarna ska få den kompetensutveckling de behöver. Därför har man även försökt locka chefer att delta, både för att visa på värdet av arbetsterapi och vikten av vidareutbildning. Men tyvärr har det inte kommit så många. I år är aktivitet i fokus på utbildningsdagen. På programmet står punkter om Valmo-modellen, Redo-metoden och information om den nya manualen för ADL-taxonomin. Och det är gratis. Det beror på att utbildningsgruppens verksamhet äntligen har fått en egen budget inom ramen för den ordinarie verksamheten för regional utveckling inom välfärd och folkhälsa. Dessutom anordnar regionen två halvdagsutbildningar under hösten om bedömningsinstrument för rehabilitering. Syftet är att få hälsoprofessionerna att i större utsträckning använda de instrument man centralt identifierat som relevanta. Den andra dagen ligger fokus på COPM och ADL-taxonomin, och kursdeltagarna kommer få ett exemplar av instrumenten tack vare den hopsparade bufferten. – Vi ville verkligen att de öronmärkta pengarna ska tillfalla arbetsterapeutkåren. Sedan vet vi också att man inte lägger kompetensutvecklingspengar på att köpa in material överallt i kommunerna. Då kanske man får köpa ett ex, men det här är ett arbetsmaterial som var och en behöver, säger Margit. För att ytterligare stärka arbetsterapin i länet instiftade utbildningsgruppen förra året kvalitetspriset Årets nytänkare inom arbetsterapi. Det tilldelas en enskild arbetsterapeut eller en mindre grupp som visat prov på kreativt nytänkande och nyskapande arbetssätt och metoder. I fjol vann kommunrehab i Nora för att de utvecklat utbildningar i förflyttningsteknik genom att använda en app som vanligtvis används av idrottare för att analysera rörelsemönster, läs mer om det i nummer 8/2015 av Arbetsterapeuten. – Tanken är att priset ska uppmärksamma den klokskap som finns i professionen och stimulera till att dela med sig och sprida kunskap, säger Margit. Inga och Margit hoppas kunna inspirera arbetsterapeuter i andra delar av landet att bilda liknande utbildningsgrupper, även om det innebär att man får skapa sitt eget uppdrag. De delar gärna med sig av sina erfarenheter. – Med väldigt lite insatser ger det otroligt mycket, avslutar Inga. ¶ Inga Blomstrand och Margit Gehrke Flyckt brinner för kompetensutveckling och är med i Örebro läns utbildningsgrupp för arbetsterapeuter. TEMA: LÄRANDE


Arbetsterapeuten nr 7 2016
To see the actual publication please follow the link above