TEMA: leda till sämre kvalitet på åtgärderna. Man kör på och har inte utrymme att införa nya förbättrade interventioner eller sortera bort andra som inte lever upp till kraven på evidens eller beprövad erfarenhet. Och ekonomiska ramar kan göra att det exempelvis 26 inte finns möjlighet att göra bedömningar och träna i personens hemmiljö lika ofta som vore önskvärt. – Organisationen av verksamheten måste göra det möjligt att göra ett bra kvalitativt arbete, utifrån den etiska koden, säger Gunilla Rehn. Ann-Charlotte Kassberg fyller på: – Att känna att man inte gör det man kan är en starkt bidragande faktor till samvetsstress inom hälso- och sjukvården. Lars Sandman påpekar också att olika kvalitetskrav kan krocka med varandra – den ökade idén om personcentrering och vikten att involvera patienten i dialog kring behandlingen kan hamna i konflikt med krav på god patientsäkerhet. – Ett patientsäkert förhållningssätt kan kräva vissa ingrepp i integriteten, att vi inhämtar viss information – och patienten kanske säger nej till det. Om vi tar våra etiska ställningstaganden på allvar är etiken intimt sammanknippad med patientsäkerheten. Spetsigt formulerat kan man fråga sig om det över huvud taget går att bedriva patientsäker hälso- och sjukvård utan att ta hänsyn till personens integritet, delaktighet och möjlighet att påverka sin vård. Rådet konstaterar att för att uppmärksamma eventuella motstridiga intressen mellan olika kvalitetskrav måste man reflektera och göra en etisk analys. Inga Blomstrand exemplifierar med en nollvision mot fall. På gruppnivå minskar fallprevention mycket lidande, men för enskilda individer kan det vara mer värdefullt att få leva ett friare liv, ta en promenad även om det är halt, sätta upp gardinerna själv. För personen kanske det är värt risken att ramla. Vad är hög kvalitet då? Vad väger tyngst: personcentrering eller färre fall? I dagens vårdsamtal sätts ofta också likhetstecken mellan evidens och hög kvalitet – ju fler evidensbaserade interventioner desto bättre. Inte heller det är helt oproblematiskt. – Självklart ska vi arbeta utifrån evidensbaserade metoder, men för att det inte ska bli stagnation måste det kunna ske en utveckling – och då är det till en början inte evidensbaserat, säger Gunilla Rehn och trycker på vikten av att få utrymme till utvecklings- och förbättringsarbete i den kliniska vardagen. Lars Sandman konstaterar att om man i alla lägen ställer väldigt höga krav på evidens, kanske man inte använder metoder som skulle kunna göra nytta. Och för vissa typer av behandlingar vore det direkt oetiskt att kräva evidens, utan man får ”nöja sig” med beprövad erfarenhet. – Inom det palliativa området finns det
Arbetsterapeuten nr 8 2016
To see the actual publication please follow the link above