porträtt "Jag hade behövt mer kramar" Att Håkan Hemlin – känd som sångaren i duon Nordman – är i livet idag är snudd på otroligt. Han har befunnit sig på djupaste och mörkaste botten i decennier. Droger styrde hans liv med järnhand tills mötet med Anna för tre år sen. Anna som snart kom att bli hans fästmö och vars orubbliga stöd i kombination med en tuff tid på behandlingshem och en ADHD-utredning gett livet en ny styrning. Text: Nina Norén Foto: Bengt Alm VI SES PÅ ETT VARMT och ombonat café. Håkan har ett fast handslag, skygg blick och visar sig vara ganska tystlåten. Mumlar lite när han pratar på sin markanta gävledialekt. Han sitter stilla, möter min blick alltmer och är synnerligen samlad och fokuserad. Så har det inte alltid varit, berättar han. – När jag var barn var jag livlig och överallt! Allt som fanns i min närhet gick sönder. Jag fick alltid höra att jag skulle sitta still och att jag var hopplös. De vuxna runtom mig sa alltid lite hånfullt att jag hade myror i brallan eller danssjukan. Han tappade snabbt intresset för skolan och roade sig istället med att ställa till med krångel. Hans mamma förmådde inte riktigt att ta hand om honom och pappan hade periodvis stora alkoholproblem. Han fick istället växa upp hos sina farföräldrar, vilket han minns med värme. – Det var bra. Min farmor brydde sig om mig och var min beskyddare i alla lägen. DET SOM HANS farmor inte lyckades skydda honom mot var alkoholen och drogerna. – Jag drack alkohol och rökte hasch för första gången på en fest när jag var 12 år. Jag var ju livrädd egentligen, fast jag hade ju mitt balla rykte att leva upp till. Jag kände direkt att det här var min grej. Håkan började röka alltmer och i 20- års ålder var haschen en del av hans vardag. Parallellt med drogerna fanns hans stora intresse för musik. Han skickade in demokassett efter demokassett och gav aldrig upp. I BÖRJAN AV 1990-TALET bildade Håkan och Mats Wester gruppen Nordman. Hiten Vandraren slog ner som en bomb. De sålde 200 000 album och alla ville ha en bit av Nordman. Redan då menar Håkan att han var missbrukare. Det var ju ingen som fattade, men jag var ju påverkad hela tiden. Mats lärde ju känna mig med kisande ögon, så han trodde nog att jag såg ut så. Deras misstankar började väl komma på allvar när vi var borta långa perioder och jag inte kunde fixa nytt. Jag glömde texter och var irriterad när jag inte rökt. Att ena dagen ha väldigt lite pengar och andra dagen vara överöst med pengar blev svårt för Håkan att hantera. Han hade alltid en sedelbunt med tusenlappar i bakfickan som han slösade och tappade. Mycket gick till droger och han började använda alltmer amfetamin. I SLUTET AV 90-TALET hade Håkans liv trasslat till sig ordentligt. Han sov inte och fest och jobb flöt ihop. Ett lågvattenmärke var när Nordman skulle göra ett framträdande i TV4 Nyhetsmorgon. – Jag kom direkt från en fest. Hade inte sovit och var väldigt påverkad. Jag gjorde en svamlig intervju och när vi skulle sjunga mindes jag inte texterna. Efter det fick Mats nog och sa att vi behövde en paus. Vi hördes inte av på sju år. Håkan återvände till sina missbrukande vänner och allt gick utför. Under en kort fängelsetid för olovlig körning bestämde han sig för att inte hamna där igen. Han gick på behandling och lade av med allt – förutom haschet. 2008 GJORDE HAN comeback i melodifestivalen. Efter en intensiv period i rampljuset började han med amfetaminet igen. Livet såg mörkt ut, men på en liten spelning i Kalmar mötte han Anna, som kom att bli hans räddning. Hon bortsåg Håkans trasiga yta och kände intuitivt att de var menade för varandra. Håkan kom och hälsade på henne i Stockholm och 16
Attention nr 3 - 2014
To see the actual publication please follow the link above