AKTUELLT FÖREBYGGANDE
Så gör vi
förebyggandet
till verklighet
Avfallsförebyggande handlar om effektiv produktion och genomtänkt konsumtion –
inte om avfall. Det är utgångspunkten i forskningsprojektet ”Från avfallshantering
till avfallsförebyggande”. Forskarna pekar på sju konkreta spår för att bygga effektiv
förebyggandepolitik som kan ta ambitionen att förebygga till praktisk handling.
Projektet har bedrivits i tät
samverkan med kommuner,
kommunala avfallsbolag,
myndigheter, sociala
rörelser och företag.
Projektets korta slutrapport
är lättillgänglig och tänkt att läsas av
alla som arbetar med eller är involverade
i produktion och konsumtion, från design
till att produkter hamnar i avfallet.
Rapporten vänder sig också till alla som
är intresserade av hållbarhethetsfrågor
i bredare bemärkelse, samt alla som är
intresserade av avfallsfrågor.
Avfallsförebyggande uppstår genom att
handlingar kopplas samman:
Genom att olika aktörer engagerar sig i
förebyggande-initiativ inom information,
produktion, distribution, konsumtion
eller avfallshantering växer avfallsförebyggande
fram. Gemensamt för dessa initiativ
är att de utgörs av handlingar som
lyckas koppla samman nya och gamla aktörer
i innovativa former av samverkan.
En lokal avfallsförebyggandepolitik bör
därför inta en mäklarroll och identifiera
aktörer som agerar för att (om)dirigera
materiella flöden bort från soptunnorna
och knyta ihop dem med varandra.
30 | AVFALL OCH MILJÖ Nr 3 2018
Aktivister leder arbetet för avfallsförebyggande:
Många innovativa avfallsförebyggande
aktiviteter uppstår på gräsrotsnivå i
medborgardrivna ideella projekt. Därefter
plockas de ofta upp av andra samhällsaktörer,
som företag och kommuner.
Avfallsförebyggandeinitiativ kan komma
från många olika håll som i förstone inte
verkar ha med avfall att göra, till exempel
sociala projekt med fokus på reparation
eller delande, eller företag med fokus på
informationsdelning. En av den lokala
avfallsförebyggandepolitikens roller är
att ta fram och synliggöra den avfallsförebyggande
potentialen i initiativ som
inte ser sig själva som avfallsförebyggande,
men som är det.
Det är svårt att sprida och skala upp
avfallsförebyggandeinitiativ:
Avfallsförebyggandeinitiativ är ofta svåra
att göra kommersiellt hållbara i större
skala, att permanenta och sprida till andra
städer och regioner – även om lyckade
exempel finns. Orsaker till det kan
vara att de startas med hjälp av extern
finansiering som upphör innan de bär sig,
på grund av olika lokala förutsättningar,
och på att de bygger på eldsjälars ideella
engagemang, som inte kan förväntas
hålla hur långt som helst. Dessutom fokuserar
initiativen i första hand på att det är
individen som ska förändra sitt beteende
snarare än att organisationer ska ändras,
även om organisationer är mycket starkare
och mer hållbara än individer. En lokal
avfallsförebyggandepolitik bör syfta till
att ge förutsättningar för de mest intressanta
projekt att överleva pilotfasen och
fortplanta sig i andra kommuner.
Strukturella inlåsningar försvårar avfallsförebyggande:
Det finns flera inlåsningsfaktorer
eller hinder i det rådande systemet för
verksamhetsavfall som kan försvåra
arbetet med att förebygga: konventionell
affärslogik, vanor, tankesätt, lagar,
regelverk och infrastruktur. Ett sätt för
avfallsförebyggandepolitik att börja
röja i dessa hinder är att göra klart att
hushållsavfall endast är en mindre del
av avfallsmängderna och istället lyfta
fram att det mesta avfallet kommer från
verksamheter där avfall hanteras som en
vara på en marknad.
TEXT: HERVÉ CORVELLEC, LUNDS UNIVERSITET OCH PATRIK ZAPATA, GÖTEBORGS UNIVERSITET
FOTO: ANNIKA SÖDERPALM