FAMNAD AV gVWHUOHQƒ TRÄD Jag är född i en by i sydöstra Skåne som under min uppväxt på 60- och 70-talet hade sin storhetstid i kraft av, det då så välkända, växtförädlingsföretaget Hammenhögs frö. Firman startade långt tidigare på ägor som från början tillhörde en bondgård - Gullåker. Företaget sysselsatte 230 personer 1967. I min lilla värld kände alla någon som jobbade där. Och jag bodde mitt i alltsammans, omgiven av odlingar, växthus, magasin, exotiska träd och perfekt ansade gräsmattor utan en endaste maskros. De årliga tulpanfesterna var en enorm attraktion som engagerade hela byn. På de stora fälten odlades hektarvis med tulpaner som såg ut som grälla randiga trasmattor på de populära flygfotosvykorten. Firmans sötaste flickor fick posera i blomraderna på andra vykort. Och till de enastående monumentala blomstertavlorna skulle tulpanstjälkarna brytas med ett knäpp. Hela idrottsföreningen var med och stack blommor i hönsnät ovanpå en kolteckning av Gösta Calmeyer på uppåt 50m2 vägg. Färgsättningen i ett fält motsvarades av ett nummer på en spann. Det var blött och kallt i lökhallen och luktade mycket starkt av tulpan. Och så magiskt att göra konst av tulpaner! Ett år var det bestämt pappas sekreterare som blev korad till Tulpanflicka, det var nåt konstigt med det, men visst, hon hade himla fint långt blont hår. Hammenhögs frö var min pappas arbetsplats hela livet. Han var bondsonen från Hannas som fick gå i skolan och utbilda sig till agronom. Han kunde skilja på alla sorters gräs och blev den som kom att importera idén om färdiga gräsmattor till Sverige. I byns lunga av parkliknande trädgårdar fanns en rad tjänstebostäder där några av firmans framstående experter bodde med sina familjer, och så det ståtliga korsvirkeshuset Domaregården dit vi, familjenÅkessons, flyttade 1963. Vi bodde i 1/3 av huset och från vardagsrummet skiljde bara en dubbeldörr oss från den den futuristiska labmiljön som kallades Frökontrollen, där kvinnor med vita rockar och långa målade naglar räknade frön och skötte groddningen i stora hockeyspelsliknande lådor. Pappa hade 40 meters promenad till jobbet på kontoret, katten följde honom alltid, och han kom hem och sov middag prick en halvtimme varje dag. Tills vaktmästaren drog i repet till vällingklockan igen. På Gullåker fanns tidernas bästa omgivningar för lek. Jag minns känslan av svindlande frihet då reviret, liksom modet, växte med åren. Klättra ännu högre i boken, ligga ovanpå de gamla tätväxande häckarna med bästa kompisen i timmar, osynlig för omvärlden. I vårt eget revir fanns ett jättelikt tulpanträd. Det hände att folk kom och knackade på för att få komma in och se det, fotografera och teckna. Man kunde nästan gömma sig i stammens murkna mitt och mamma gjorde urtjusiga bordsdekorationer till fest då trädet blommade. Första barnbarnet döptes förstås under grenverket långt senare, men det kom aldrig någon sockerdricka ur hålet längst ner, eller ens något annat, hur gärna jag än ville att trädet 7(;72&+)272+(/(1$/c.(6621
Österlen 360 nr 3 - 2013
To see the actual publication please follow the link above