gVWHUOHQƒ som blivit film), Neil Gaiman (”American Gods”, ”Coraline”) och Roddy Doyle (”The Commitments”). Senaste tillfället med Neil Gaiman glömmer jag inte. En blandad publik: många unga, några gothare, sida vid sida med vitlockiga damer med skinnhandskar. Neil demonstrerar spontant hur det går till att återanvända gamla sagor genom att snabbt modernisera sagan om Hans och Greta. De bägge huvudpersonerna lider av sockersug – they are clearly addicts – medan häxan med sitt gnagande proteinbehov är en typisk LCHF:are. Men den här dagen är Maj Sjöwall gäst. Hon intervjuas av skotske deckarkollegan Ian Rankin. Att Sjöwall-Wahlöös böcker är extremt populära framgår med all tydlighet: när jag går för att ställa mig i kön hittar jag inte slutet förrän jag följt den runt hela parken och hamnar vid ingången igen och får alltså promenera runt hela gräsytan tillsammans med övriga när vi släpps in av vänlig och bestämd personal (Inga mobiltelefoner, inga kameror). Värre är det med sittplatser och jag hamnar av misstag i nischen för journalister. – This is for media, but please be media, säger den vänlige journalisten från The Scotsman. Rankin lotsar respektfullt den gamla damen genom samtalet. Det blir varmt och roligt och rör sig från hennes och makens familjebildning, politiska hemvist och tidsandan till när de skrev (nätterna) och hur de strukturerade de tio Beckromanerna (30 kapitel). – Dagens svenska kriminalromaner fokuserar inte på brott och samhälle, säger Maj Sjöwall. Det är mest kärlek och relationer. När timmen är över – tiden flyger – får hon den längsta och varmaste applåd jag någonsin hört i de här sammanhangen och det vill inte säga litet. Efteråt ringlar kön till hennes bord i signeringstältet lång. Bokfestivalen har ett antal större och mindre sponsorer. Några återkommer år från år som The Guardian och Royal Bank of Scotland. Nytt för 2013 är Baillie Gifford, anrik investeringsfirma som huvudsponsor, men här syns även företag som Sainsbury’s och organisationer som Open University. Linssoppa i The Spiegeltent eller svindyrt italienskt på restaurang på George Street? Valet är inte svårt. Trådlöst Internet på hela Charlotte Square gör det möjligt att kolla e-post under tiden. Så mycket smidigare än för bara några år sedan då jag skulle skicka texter till Kristianstadsbladet och fick leta uppkoppling med kabel. Därefter dags för djupdykning i festivalbokhandeln. En jättekasse med böcker och dessutom en rabattkupong för nästa inköp som utdelning. Innan mina tre dagar är över hinner jag också besöka bokhandeln Waterstones på Princes Street. Jag fyller en ny resväska med böcker och får betala extra på flyget hem. Vad tänkte jag på? Det är ju inte så att jag saknar böcker. Det är kanske den tunga delen med Edinburgh International Book Festival – som jag hellre besöker än vilken bokmässa som helst. Åter till höst och vardag. I hjärtat har jag sensommarvärmen från bokfestivalen och från det vänliga och lite laid-back Edinburgh. Ibland kikar jag in på festivalens hemsida och tittar på någon av de filmade programpunkterna eller läser nyhetsbrev som dyker upp i mejlen då och då. Det blir en ny festival, ett nytt år. Festivalens hemsida: www.edbookfest.co.uk
Österlen 360 nr 3 - 2013
To see the actual publication please follow the link above