Gustav, 20, och hans vänner löste frågan som diskuterats i nästan 50 år Väg 108 skär i nord-sydlig riktning rakt genom Staffanstorp. Fram till tidigt i år klöv den också kommunen när det gäller fotboll. För dem som verkade på den östra sidan (Kyrkheddinge IF) var de som levde väster om vägen, ”dom från andra sidan”. Sak samma för dem som höll till någon kilometer västerut (Staffanstorps GIF), de som spelade fotboll i Kyrkheddinge IF var alltid ”de från andra sidan”. TEXT OCH FOTO: Roger Gottfridsson Så hade det alltid varit – utan att det behövt vara så. I ett avseende gällde inte ”regeln”. Kyrkheddinge i all ära, befolkningen där räcker inte för att driva en omfattande fotbollsverksamhet. När det gällde rekryteringen till ung-domsfotbollen har 108:an aldrig varit ett oöverstigligt dike. Det var inte drömmarna om ett gemensamt starkt herr-seniorlag som ledde till att Staffanstorps GIF (bildad 1927) och Kyrkheddinge IF (1934) i år gick samman i Staffans-torp United FC. Tittar man närmare på de sammanslagning-ar som skett under årens lopp är det nästan alltid förhopp-ningarna om sportsliga framgångar som varit det starkaste motivet. Om det inte är elitdrömmar har det oftast handlat om dålig ekonomi eller att bygden håller på att avfolkas. Staffanstorp är minst av allt en avfolkningsbygd. Ekonomin var dessutom god hos båda föreningarna. Som alltid i sådana här sammanhang var det många faktorer som samverkade för att Staffanstorps kommun ska tala med en röst när det gäller fotboll – åtminstone den som utövas av män… Slå samman föreningarna var ingen ny fråga. Redan under 1980- och 1990 gjordes försök men de röstades ned och allt fortsatte gå i gamla hjulspår. Tiderna förändras. Inte minst har toleransen ökat i vårt samhälle. Det som kanske förekommit i många årtionden accepteras inte alltid längre. Det får inte längre förekomma att småpojkar vill stanna hemma från skolan med en ny-ligen spelad pojklagsmatch som förevändning eller att en tio-elvaåring vill byta klass därför att det i hans klass finns för många elever ”från andra sidan”. Gustav Plantin tyckte inte det – och kommunen, främst skolan, hade samma uppfattning. Gustav spelade fotboll i GIF från att han var fem-sex år. När han var 18 slutade han. Kanske mest för att intresset för samhällsfrågor tog över. Samtidigt insåg han att han inte bar på de anlag som skulle få Zlatans namn att blekna. ”Värvades” till ledaruppgift En påpasslig ordförande i föreningen (Helen Rickard) kände till Gustavs funderingar och ringde upp honom och sa ungefär: ”nu när du slutat spela fotboll har du tid att ta på dig ledaruppdrag i föreningen!” – Jag blev glad för att bli kontaktad, jag var ju inte mer än 18 år, säger Gustav: – 2015 valdes jag in i styrelsen och året efter blev jag ordförande i ungdomssektionen. Och i år blev jag ordfö-rande i Staffanstorp United FC. Det låter enkelt – det är Gustav som får det att låta så. Under sitt år som ordförande i ungdomssektionen satte sig Gustav in i fotbollsföreningarnas verksamhet i Staf-fanstorp. Han konstaterade raskt att konkurrensen mellan föreningarna inte var nyttig före vare sig ungdomarna eller fotbollens utveckling på det lokala planet. – I båda föreningarna saknades det hela årskullar. Kon-kurrensen mellan föreningarna gjorde att ungdomslagen utarmades. Den tydligaste väckarsignalen var när ingen av föreningarna fick ihop juniorlag. När Gustav tog över ordförandeklubban i Staffanstorp United FC kom han till ett dukat bord i åtminstone ett avseende – den klubblokal som finns på Staffansvallen. 18 Skånebollen nr 3 # 2017
Skånebollen nr 3 - 2017
To see the actual publication please follow the link above