matchen och straffskytten sparkades med förenade insatser av klubbledning ut ur klubben. Varför det än en gång kan konstateras, ”olika falla ödets lotter”. • • • • • • • Den av vissa utlovade stormen mot beslutet att inte föra serietabeller för de yngsta lagen har inte märkts på de platser jag befunnit mig. ”Ungarna spelar matcher som vanligt och vill precis som alltid vinna. Men oavsett om de vunnit eller förlorat så är de sig lika fem minuter efter att matchen slutat”, berättade en ledare för mig. Enda noterbara stödet för den modell som använts tidigare kom i en enkät där Sveriges för tillfället främsta idrottsutövare, Sarah Sjöström, påstods ge sitt stöd åt tabellandet då hon sa: ”Hade jag inte fått tävla i tidig ålder hade jag slutat direkt!” Jag uppfattar inte frågan som korrekt ställd. Det tävlas lika mycket nu som tidigare på Skånes alla sjumannaplaner. Skillnaden finns inte i själva matchandet/tävlandet. Skillnaden består i att serierna inte publiceras. Ingenting annat. • • • • • • • Finnkampen i friidrott avgjordes nyligen. Just finnkampen är den enda landskamp som finns i hela friidrottsvärlden. Visserligen står återbuden som spön i backen men det beror mindre på ointresse än det ständiga skadeelände som är friidrottens trognaste följeslagare. Situationen är snarare tvärtom. Intresset bland de aktiva är stadigt mycket stort (publiken däremot blir allt mindre). Många aktiva säger sig ”älska” finnkampen därför att den gör dem till medlemmar i ett lag. Tillfällen att vara medlem i ett lag är ofta kraftigt begränsat men jag kan garantera att bordtennisens, orienteringens och tennisens svenska världsstjärnor aldrig varit/är så glada som när de vunnit lag-VM eller i tennisens fall Davis Cup. Stå med en stor pokal och all ”världens” blickar riktade mot sig” går för varken Jan-Ove Waldner, Stefan Edberg eller Tove Alexandersson upp mot att vara delaktiga i en stor lagseger. Jag glömmer heller aldrig en till OS uttagen simmare från Göteborg som fick frågan om han efter OS-nomineringen hade några fler drömmar att förverkliga som idrottsman och svarade: ”Det skulle vara fantastiskt att få spela en fotbollsmatch för Blåvitt, åtminstone i B-laget”. • • • • • • • Hammarby IF, detta av vissa hyllade och kallade charmgäng, höll på att lynchas sedan en av deras spelare snott bollen vid ett nedsläpp och försökt göra mål. Jag tycker att metoden spela ut bollen över sidlinjen så fort en simulant lagt sig ned är förkastlig (åtminstone hälften är skådespelare). Reglerna säger att domaren avgör om spelet ska blåsas av eller inte. Spelarnas försök att spela gentlemän är bara patetiska. Samma spelare som utan eftertanke, hoppas jag i alla fall, gärna drar en armbåge i ansiktet på en misshaglig motståndare blir plötsligt fin i kanten då han inte är stressad och vet att han får applåder även av motståndarna. Usch!!! På tal om Hammarby – är det någon som vet varför laget är så hårt knutet och känner så mycket för det som kallas Söder i Stockholm – ”Söderbröder” och mycket annat? Jo, en av spelarna i laget i laget, Kennedy Bakirciouglu, är uppväxt i SÖDERtälje! • • • • • • • Och så var det till slut det här om domarna. Kan inte den lilla del så kallad lokalpress som finns kvar sluta fråga förlorande lag varför det inte vann? Svaret blir ju alltid detsamma – domaren var för dålig. Aldrig skyller man på släpphänta målvakter eller anfallare som match efter match missar klara frilägen. Roger Gottfridsson Information om Förbund • Utbildningsverksamhet • Tävlingsverksamhet • Föreningar Anläggning • Fogis • Marknad • Domarverksamhet • Skånes FF informerar www.skaneboll.se Skånebollen nr 3 # 2017 35
Skånebollen nr 3 - 2017
To see the actual publication please follow the link above