\agrt oöverstigliga problem ur underhållssynpunkt har inte vår ombeväpning inneburit. Att övergången från J32B till JllB, som kom tidigare än beräknat, gav en del bekymmer ska väl inte förnekas. Utbildningsplanerna måste härigenom forceras och det gällde inte minst att få telesidans omskolning att löpa parallellt med den övriga personalens och i takt med f lygplanleveranserna. Så säger bl a CF12 överste Gtttnar Rissler vid ett samtal med tidskriften TIFF:s medarbetare. - De kända svårigheterna att få utrymmesbehovet tillgodosett har ju heller inte varit ägnade att underlätta ombeväpningen. Endast tack vare god planering och en osedvanligt hög standard på vår tekniska personal har vi lyckats genomföra våra uppgifter, jag tror jag vågar säga, på ett mycket hedervärt sätt. Redan nu är jag helt säker på att vår personal i ett krigsfall mycket väl skulle kunna utnyttja sina CF12 Overste G" Flissler: Tekniskt kunn tga piloter en styrka för marktiänsten kunskaper och dessutom vara kapabla att göra egna bedömanden, nog så viktigt i ett sådant läge. - Mest accentuerat i nuet är ju vapen- och teleteknikens snabba utveckling och den allt högre kompliciteten. Detta ställer även ökade krav på personalen som skall handha utrustningen och få den att fungera korrekt. Utbildningstiden blir också längre vilket å sin sida skapar problem, när 'det gäller att upprätthålla underhållstj änsten. - Men även på den flygande personalen ställs ökade krav på goda tekniska kunskaper. Ju mer de kan om sina flygplan och dess system dess bättre förutsättningar har man att nå den optimala operativa effekten. Jag avser då att flygförarna bättre kan förklara för markpersonalen vad som händer i luften när fel uppstår. - Hur man skall komma tillrätta med toppbelastningarna på verkstadssidan är emellertid ett mycket stort problem. Att fpl blir stående på grund av otillräcklig personalstyrka är ingen betjänt av. Det utexamineras ju numera stora ingenjörskullar från gymnasier och tekniska institut. Kanske har flygvapnet här en god reserv att ta vara på och aktivera. Dessa kvalificerade värnpliktiga kan säkert under god handledning uträtta mycket för att kapa uppkommande toppar. - Det primära är ju att få det hela att löpa så, att man får ett optimalt antal flygplan färdiga för flygning, där varje delsystem i vapensystemet fungerar. Idealet vore förstås någon slags skiftesgång men detta är lättare sagt än gjort i dessa tider. Säkert är dock att det måste finnas flexibilitet, d v s man måste ha en viss överkapacitet för att bemästra oförutsedda händelser. - Utan viljan att göra sitt bästa och utan intresse för uppgiften kommer man ingen vart. Jag kan säga att F12 personal härvidlag visat utomordentliga egenskaper. Vilian att kvalificera sig för det nya vapensystemet har varit mycket god och man har kunnat uppvisa förnämliga resultat efter omskolningskurserna. - Vårt beroende av arbetsledarna är också betydande. Det är ju viktigt att man kan planera väl och föra befäl samtidigt som man visar samarbetsförmåga. Jag tycker att samarbetet i detta hänseende flygstab materielförvaltning ytterligare bör aktiviseras, inte minst när det gäller befordringsfrågorna och tillsättande av för aktiviteten viktiga befattningar. Dugligheten bör beaktas i ännu högre grad än vad hittills skett. - De former under vilka underhållstjänsten nu bedrivs tycker jag väl uppfyller kraven på flygsäkerhet. Kanske drivs felsökandet litet väl långt vad viss utrustning beträffar. När det inte gäller ren flygsäkerhet kunde man kanske ytterligare öka toleransen. - I de framtida flygsysremen hoppas jag också att man i högre grad uppmärksammar förarnas komfort i flygplanet. Den saken är ingalunda tillfredsställande för närvarande. I 14
TIFF 1969 nr 3
To see the actual publication please follow the link above