Fllgterkstaden tid Ft2l,ir inte r,igot öhat rtrlnne tten nlll tah bel ena. ) 3z t't, 35 itt . . . forts tvingas sätta upp provutrustning utomhus för att klara av jobben. Vilja och gott humör Att man inom flottiljen är en aning sur på den fortifikativa myndigheten ska väl inte förnekas. Men trots alla svårigheter har man tydligen på alla händer gripit sig verket an med ombeväpningen med en stark vilja att göra sitt bästa i en svår situation och dessutom lyckats klara av det med betyget "med utmärkt beröm godkänt". Nya flygplanet ett år tidigare än planerat Till saken hör nämligen att man fick ta emot J31F ett helt år tidigare än vad som planerats. Genom de omdispositioner som chefen för flygvapnet fvingades göra med anledning av de nedbantade försvarsanslagen kom den leverans, som egentligen avsetts för annan flottilj, att omdirigeras till Ft2. Undra på om det blev bråttom vid flottiljen. Utbildningsplanerna måste forceras och på den korta tid som stod till buds måste man försöka få hela organisationen att koordinera, så att t ex omskolningen av el-telefolket löpte parallellt med utbildningen av personalen för flygplanunderhållet och i takt med leveranserna av det nya flygplanet. En första del av utbildningen förlades vid Ft i Västerås och att det naturligtvis blev något av "korvstoppning" är självklart. Men, som flottiljchefen, överste G Rissler, framhåller i särskild artikel, vilian ''...4 och nltt golr /:dr nun lltt. H"ir en bild lrår lörstifukningsaroch grundkunskaperna fanns där i rikt mått och det blev faktiskt en hederssak för deltagarna att försöka nå bästa möjliga resultat. Något som faktiskt också avspeglar sig i betygsfacit. Att det därefter också blev en tävling i smått mellan kompanierna att hålla flygplanen i luften hör till bilden. Kompaniandan; jodå, den finns där som en extra stimulans inom kamratskapets vidare ram. Jobbigare, trängre men stimulerande Talar man med folket som sysslar rned underhåll av flygplan råder det ingen tvekan: det är kul att få förnya sig, att få ge sig på det nya arbetsobjektet. Detta trots att flygplan 3) dr mera svårarbetat än sin föregångare flygplan 328. Ta t ex byte av startapparat. På 32:an behövde man inte montera ur motorn för att utföra jobbet. Men fpl 35 är så byggt att här måste hela motorn tas bort för åtkomst. Elektroniken till det nya systemet kräver naturligtvis också mycket av teknikerna. För varje nytt vapensystem ökar kompliciteten och de olika delsystemen griper in i varandra på ett markant sätt. Detta förhållande ökar naturligtvis också svårigheterna i verkstadsarbetet. Speciellt gäller detta på elektroniksidan, där det blir allt svårare för en enda man att kunna behärska hela systemet. Utvecklingen går alltså mot experter för delsystemen som emellertid även hjälpligt måste kunna hela systemkomplexet. I våra framtida flygplansystem, närmast dä 37:an, sid 16 ) 15
TIFF 1969 nr 3
To see the actual publication please follow the link above