Nästan dagligen rapporteras det om växande problem i vissa av de större städernas förorter, där gäng tenderar att få en allt ökande inverkan på vanliga människors liv. Hur ser det ut i en av Stockholms förorter? TEXT KATARINA JOHNSON FOTO HANNA EGGE GRANDERT Köldknäppen har suttit i ett tag. När temperaturen ligger runt tio minusgrader har den en klart dämpande effekt på gatuhandeln med droger. Den flyttar inomhus, till garage, portar och föreningslokaler. Då blir det knepigare för poliserna i gatulagningsgruppen att komma åt den, men det finns också fördelar. – När det är kallt blir människor mer lika varandra – vi har ju alla mössor, halsdukar och stora jackor på oss och vid första anblick ser de inte att det är vi. Det kan ta en liten stund innan gängen har fått korn på oss. För de har ju järnkoll på allt och alla här ute, säger Erik Ahnlund. Hans kollega, polisassistent Björn Forslind nickar och säger: – Men de har redan identifierat oss. Hör du? Aina är här, aina är här. Killarna som gick förbi varnar alla. Vi befinner oss på Rinkeby torg, det är förmiddag en kylig dag i januari. – Alla känner oss och kan våra namn. Så fort vi kommer går ryktet, vi kan se en kille komma på moped och så fort han ser oss vänder han och far iväg för att varna säljarna. Det behöver inte betyda att mopedkillen själv håller på med något, men sammanhållningen bland de unga är stor och misstron mot allt som har med myndigheter att göra har de gemensamt, säjer Erik Ahnlund. Utanför en affär i hörnet av torget hänger en grupp unga män. Medan fotografen plåtar Erik och Björn i ena änden av torget går jag in i några butiker lite planlöst för att sedan, när jag kommit ut ur affären där killarna hänger, stanna en stund. Jag tar upp min mobil och fipplar lite. Killarna tar ingen notis om mig. – Det är aina där borta. De fotograferar. Visst är det aina? – Det är aina. Och kolla där, svarta bilen, aina? Killarna tittar bortåt vägen där en svart bil kommer rullande. – Det är bara en vanlig Volvo, inte aina. Eftersom jag står kvar nära dem så börjar de nu kolla in mig. Jag står kvar med min Tung machokultur. Cannabis. Misstro mot myndigheterna. Trångboddhet och socioekonomisk utsatthet. Desillusionerade medborgare och närings idkare. Otrygghet på allmänna platser. Med ökad polisnärvaro kan inte allt åtgärdas, men kampen om rätten till lugn och ro på gator och torg är nu prio riterad i Tensta, Husby och Rinkeby. Poliserna är fler och jobbar intensivt för att alla ska kunna känna trygghet i sin vardag. 10 Narkotikafrågan 1/2016
Arko nr 1/2016
To see the actual publication please follow the link above