13 På landsbygden i Sörmland finns det ett bygge som inte liknar andra. Det syns inte på utsidan – det ser ut som ett gammalt timmerhus – men inuti är det modernt och framförallt hälsovänligt. På gården bor Lena Munkhammar och hennes man Leif Berglund. Lena är doftöverkänslig och har MCS, Multiple Chemical Sensitivity, som innebär att hon blir sjuk av kemikalier. Det gör att hon bland annat inte tål många vanliga byggmaterial. – Vi har ägnat många timmar framför datorn och i telefon för att söka byggmaterial som fungerar för mig. Nu har vi byggt ett hus med så lite emissioner som möjligt. Det har nästan inget trä och ingen formaldehyd, som var den kemikalien som gjorde mig sjuk första gången, säger hon. Lena började reagera på dofter 1979, men det var tjugo år senare som hon blev riktigt sjuk. På hennes jobb byggde man om och det blev för mycket för henne med alla dofter från nya byggmaterial, lim, målarfärg, nya möbler och maskiner. – Då dök jag. Jag var som förlamad en morgon, kom inte upp ur sängen. Det var riktigt läskigt innan det släppte. Sedan dess har jag inte kunnat jobba och nu är jag sjukpensionär, säger hon. TVUNGNA ATT FLYTTA. När hon i dag blir dålig känns det som att vara bakis, berättar hon. Det händer att hon också till exempel förlorar synen, tappar ord och koncentration. Det enda som hjälper är att hålla sig borta från dofter. Därför har hon och Leif tidigare byggt ett hälsovänligt hus i Enköping. Men Lena fick problemmed grannarnas vedeldning. De klagade och skrev medborgarförslag till kommunen, men inget hände. Till slut blev de tvungna att flytta. – I ett och ett halvt år dammsög vi husmarknaden från Gävle till Söderköping. Vi tittade på allt, säger Leif. Efter mycket letade hittade de gården utanför Gnesta. Här finns det inte många grannar nära och gården omges av skog som gör att inte många dofter kommer dit, förutom naturliga. Gården var risig och fuktskadad, vilket förmodligen skrämde bort många potentiella köpare. Men det skrämde inte paret Munkhammar-Berglund. De visste att de ändå måste bygga om. De startade med gästhuset, för att ha någonstans att bo när det stora huset nu renoveras. Jakten på byggmaterial har varit tidskrävande. – Många bygger miljövänligt, men det är ingen som har byggt direkt hälsovänligt, och det är inte samma sak, säger Lena när de visar runt på gården. Det är idylliskt, solen skiner och en gök gal i skogen. På en stolpe hänger en sopsäck som fladdrar lite i vinden. Där ska den ”doftas av” innan den kan används. Så får de göra med mycket; både Att gården var risig och fuktskadad hade ingen betydelse – de var ändå tvungna att bygga om allt. Isoleringen är ett skum man sprejar på och som expanderar hundra gånger. Det enda som hjälper är att hålla sig borta från dofter” ▲
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=