BYGGETTAN NR 2 2023 | 15 XXX MADELEINE ENVALL, armerare – Arbetar på reningsverket i Sickla och bor i Tyresö. Jag önskar en bättre stämning på jobbet och att vi får en bättre kommunikation med kontoret. De har en helt egen plan för bygget. Men de måste också fråga oss arbetare om hur jobbet ska göras. Vi har ett annat tänkande än beställare och byggföretag. LARS PERSSON, armerare – Jobbar i Hagastaden och bygger Bellmangaraget där. Lars bor i Bålsta utanför Stockholm, familjen bor i Hudiksvall. Jag pendlar både till jobbet och till Hudiksvall. Jag önskar av framtiden att livet rullar på utan krångel och att jag inte behöver bo på husvagnsplatser. WILLIAMÖRTQVIST WULF, snickarlärling – Jobbar med Bellmansgaraget och bor i Östertälje utanför Stockholm. Jag önskar stigande löner och bättre villkor för hela byggbranschen. Det blir bättre för mig när avtalen ökar. Och jag hoppas att den sociala biten blir kvar med trevliga kollegor. Vi har otroligt fint samarbete. Men när utländska företag kommer in kan de försämra de avtal som vi haft i alla år. Text och foto: Anna Holmgren TRE SVARAR Vad önskar du dig inför framtiden? Text och foto: Anna Holmgren plattorna utomhus. På vintern stod man inomhus och sågade. – Vi blev vita av asbestdamm från topp till tå. Men jag har klarat mig hittills, säger Lasse. Tobaksmonopolet i Härnösand var det första riktigt stora bygge Lasse var med på. Där valdes han till lagbas under några år. Som lagbas fick han hålla koll på vad som skulle mätas. Då som nu var lagbasen vald av laget, inte utsedd av företaget. Numera är lagbasen förtroendevald. Sammanhållningen var och är viktig. – Kamratskapet i mina lag har alltid varit bra. Man trivs ihop och det är roligt att jobba tillsammans, säger Lasse. HAN HAR ALLTID varit medlem i facket utom ett par år då han arbetade som pålkontrollant. Skyddsombud var han i många år. Han tycker att facket är väldigt viktigt i alla frågor på jobbet. – Det gäller ju allt, arbetsmiljö, försäkringar, rättigheter, alla förhandlingar. Fackets hjälp behöver man om det uppstår tvist med arbetsgivaren, säger Lasse. En tvist han var med om gällde ett jobb på vattentornet i Uppsala. – Många slutade innan tornet var färdigt. Vi var oeniga med entreprenören om ackordet. I Uppsala började han arbeta på Kvarngärdet. Ett allvarligt tillbud där det slutade lyckligt. Byggnaden hade höga grundmurar och armeringsjärn som pekade rakt upp ur marken. En firma hade tillverkat och monterat takstolarnamed för klena strävor och spik visade det sig sedan. – Påmorgonen började vi med att lyfta alla paket med råspont högst upp vid nocken. Sedan gick vi och åt vår lunch. När de komut efter rasten hade alla takstolarna vikt sig och låg nere i grunden somplockepinn. – Det var rena rama turen att vi inte var kvar där uppe. Och vi hade varit många fler efter rasten. BYGGSVÄNGEN HAR FÖRÄNDRATS under Lasses arbetsliv. – Förr var det mer personligt, friare, sedan blev det mer centralstyrt. När han arbetade med miljonprogrammet byggde lagen allt från grundplattan, skyddsrum, ytterväggar och tak. Lasse monterade mellanväggar och snickerier i lägenheterna. På den tiden var det inte tillval. – Idag kommer beslagen till varje lägenhet inplastade i ett enda stort paket. Det tar mycket längre tid att ta isär de där paketen än att montera innehållet, säger Lasse. Ett av hans bästa jobb var på Östermalm. Där fanns det minsann inga lägenhetspaket. – Det var högre kvalitet med lyxigare material, till exempel ekparkett i alla rum. Lägenheterna blev finare. n ”Förr var det mer personligt, friare, sedan blev det mer centralstyrt” Lasse tycker att fackets frågor är viktiga. Under åren har han själv haft flera fackliga uppdrag.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=