Gåfotboll – nytt skott när
fotbollen fortsätter breda ut sig
Spela fotboll borde vara en rättighet/möjlighet för alla. Så är det tyvärr inte.
Tänk på hur många gamla fotbollsspelare det rycker i benen på trots att de
hunnit fylla både 75 och 80. Men spela, nej det är oftast en omöjlighet.
TEXT Roger Gottfridsson FOTO: Claes Davidsson och Roger Gottfridsson
När farfar/morfar, och nu för tiden allt vanligare farmor
eller mormor, förstår barnbarnens första försök att spela
fotboll växer ytterligare en gren ut på fotbollens redan
vittgrenade träd ut – gåfotboll.
Fotboll på vanligt sätt och i stort sett efter vanliga
regler med en väsentlig skillnad: spelarna får inte röra sig
i annan takt än gång.
I mitten av september spelades historiens första ”Gåfotbollturnering”
i Skåne.
Det var Vellinge IF som bjöd in med åtta deltagande
lag (sex spelare i varje lag på planen samtidigt) enligt
systemet gruppspel i två grupper (alla mot alla), kvartsfinal
där vinnaren i grupp A mötte fjärdeplacerade laget i
grupp B och så vidare, semifinaler mellan vinnarna i dessa
och som avslutning placeringsmatcher om de fyra första
platserna.
Det innebar 20 matcher, matchtid 15 minuter på två
planer av handbollsstorlek (20 x 40 meter). På lite över
fyra timmar var turneringen genomförd och drygt 60
belåtna spelare skingrades sedan IFK Malmö fått ta emot
turneringens förstapris och medaljer efter att ha finalbesegrat
Malmö Walking Stars med 3-2.
Gåfotboll är en ny variant av fotboll med begränsningar.
En fotbollsform i raden av tidigare ”uppfunna” och
praktiserade varianter som innefotboll i olika former som
numera internationellt utövade futsal, beachfotboll och
fotbollstennis.
Formen har praktiserats på de brittiska öarna sedan
åtskilliga år tillbaka. Initiativtagaren till turneringen, Peter
Lundgren, fick upp ögonen för den när han tittade på
TV. Under det som kallas Eldsjälsgalen berättade en av
kandidaterna, stockholmsklubben Enskede IK:s konsulent
Helena Nordlöf, att man i hennes förening spelade gåfotboll
och att man hade utbyte med några andra föreningar
i Stockholmsområdet. Peter tyckte idén var intressant, inte
minst i den vidare bemärkelsen svårigheten att behålla
tidigare aktiva i föreningslivet.
Sagt och gjort, Peter tog initiativet och bjöd in till
turnering.
Bland det första han försäkrade sig om var att Enskede
IK skickade ned ett lag. Kontakter med andra skånska
föreningar som ägnar sig åt Gåfotboll togs och det ledde
fram till ett startfält där det skånska inslaget bestod av
IFK Malmö, GIF Nike, Veberöds AIF, sammanslutningen
Malmö Walking Stars och tre lag från Vellinge IF.
Lagen bestod till nära nog hundra procent av tidigare
spelare. En del med betydande meriter. Mest meriterad
av alla var Vellinge IF:s Christian Karlsson-Enehov med
åtta A-landskamper på sin lista. Nästan lika meriterad var
Malmö WS Claes Malmberg, han var med i det MFF-lag
som 1979 spelade Europacupfinal på Olympiastadion i
München. Ola Severin med allsvenska meriter i Trelleborgs
FF var också med liksom Alf Arnshed, som spelat i
juniorlandslaget.
Peter Lundgren är övertygad om att varianten ska bli
populär men ville inte krångla till det vid introduktionen.
Därför avstod man från åldersklasser och separata
lag för damer och herrar. En av spelarna som deltog lär
ha nått 80-årsgränsen men flertalet fanns i åldersspannet
40-60 år.
Försök inte gå ikapp en rullande boll…
Grundregeln är att spelarna alltid måste förflytta sig
gående. De gångstilar som visades upp hade i många fall
inte vunnit nåd för domare inom gångsporten. Exempelvis
förflyttade sig många med böjda knän, de får man inte
i gångtävlingar.
En annan regel är att bollen inte får spelas över midjan.
När den hamnar för högt får motståndaren frispark.
Gångregeln är den som verkar svårast att efterleva.
Överträdelser skedde men domarna beivrade först när de
blev för uppenbara. Roligt var att se att det fanns ett antal
spelare som både regelbundet och lätt hamnade i fel gångart.
När de blåstes av reagerade de flesta på samma sätt
med kommentaren, ”Jag vet men tänker mig inte för!”.
Protesterna mot domsluten var ytterst få, domarna hade
en lugn dag. Det är ändå lätt att tänka sig vad som händer
när tävlingslusten gör sig påmind.
Lagen spelar också utan målvakter, sistemannen är att
se som en libero.
För dem som spelat fotboll kanske i 25 år finns inbyggt
i kroppar och huvud att alltid försöka nå bollen. Det blev
”Spring i luckan!” Johan Rydelius, Vellinge IF, är bollförare och
vet inte riktig var han ska spela bollen – lagkamraten till höger
ser utrymmet men får inte springa, det är ju gåfotboll…
10 Skånebollen nr 4 # 2019