TIFF nr 1 / 2022 32 På morgonen den 12 gick alltså de två cykelbataljonerna och stormkompaniet iland i Pamerort utan att möta något motstånd, samtidigt som slagskeppet Bayern bekämpade kustbatteriet i Toffri på Dagö mittemot Pamerort. Ryssarna hade dock minerat även Soelosundet och Bayern gick också på en mina. Detta störde dock inte de tyska cykelförbanden som trampade iväg längs kustvägen österut. Den ena bataljonen delade upp sig i kompanier som tog småvägar söderut för att fungera som flankskydd medan den andra bataljonen redan i skymningen den 12 oktober nådde Orrisaar och snabbt besatte fältbefästningarna runt brohuvudet. Under natten mot den 13 anlände även stormkompaniet som fotmarscherat från Pamerort. Följande morgon (13 oktober) dök de första retirerande ryska förbanden från Arensburg upp. Till en början var det mest trängförband som cykelbataljonen inte hade några större problem att avvisa, men snart dök även infanteri upp och trycket mot cykelbataljonen ökade successivt och på kvällen tvingades tyskarna lämna vägbanken och retirera västerut, dock inte längre än att de fortfarande kunde nå vägbanken med kulspruteeld. Själva återerövringen av vägbanken gjordes faktiskt från Moon och utfördes av improviserad trupp flottister. Några ytterligare förstärkningar fanns inte, ammunitionen började tryta, och allt hängde nu på hur snabbt den tyska huvudstyrkan kunde nå Orrisaar. Vid middagstid den 14 oktober kom förstärkning från oväntat håll, sex grundgående torpedbåtar av A II-klass hade lyckats ta sig tillräckligt långt in i det grunda sundet för att kunna nå vägbanken med sina 88 mm kanoner och lyckades också få iland ammunition till cykelbataljonen. Och mot kvällen nådde de första tyska förbanden söderifrån fram till Orrisaar. Tyskarna hade genom sitt spaningsflyg fått veta att ryssarna hade återtagit vägbanken och trodde att 107. divisionen tagit sig över till Moon, och det kom som en stor överraskning när divisionschefen dök upp som fånge den 15 oktober och talade om att huvuddelen av divisionen fanns kvar i terrängen sydväst om Orrisaar. Cykelbataljonens kulspruteeld och torpedbåtarnas beskjutning hade i stort sett hindrat ryssarna från att använda vägbanken. Och i och med 107. divisionens kapitulation var erövringen av Ösel fullbordad. Dock återstod Moon och Dagö. Moon hade som tidigare nämnts ingen garnison den 12 oktober, men ett antal förband beordrades dit 12-16 oktober, men de flesta gjorde myteri och vägrade förflytta sig och den 17 oktober fanns fortfarande bara 4 bataljoner på ön, varav bara en marininfanteribataljon från Reval (Tallinn) visade sig vara stridsduglig. Tyskarna gjorde flera försök att korsa vägbanken den 16 oktober men drevs tillbaka av rysk eld, bl a från slagskeppet Slava som låg i Kuivast. Den 17 oktober lyckades dock en tysk bataljon ta sig i land två km norr om vägbanken och efter en hård strid driva bort marininfanteribataljonen som höll själv vägbanken. Därefter kollapsade det ryska motståndet och hela Moon besattes den 18 oktober (Bild 5). Dagö hade i motsats till Moon inte ingått i den ursprungliga Albion-planen, men redan den 15 oktober hade en grupp flottister från Pamerort korsat Soelosundet och besatt det förstörda kustbatteriet i Toffri, och två dagar senare fick 42. divisionen order att även besätta Dagö. Ett regemente överskeppades hastigt till Toffri under ganska kaotiska former, vilket dock inte spelade någon roll eftersom de ryska trupperna på ön gjorde myteri och flydde så snart de fick reda på landstigningen. Erövringen av Dagö blev snarast en militärpromenad och när tyskarna den 20 oktober nådde öns norra udde kan den landmilitära delen av Albion anses avslutad. Kapitulation Den 14 oktober hade det tyska regemente som tagit av söderut längs Ösels västkust samtidigt som huvudstyrkan gått mot Arensburg nått fram till Sworbehalvön och den fjärde slagskeppsdivisionen med tre slagskepp sändes söderut för att ge det eldunderstöd. Men först måste kustartilleriet i Zerel nedkämpas. Det tunga batteriet i Zerel öppnade eld när slagskeppen närmade sig, och sköt bra. Första salvan låg över, den andra under och den tredje täckande, inklusive en direkt träff. Det var troligen med viss bävan som tyskarna väntade på den fjärde salvan, men den kom aldrig. Det skulle visa sig att de ryska kustartilleristerna gjort myteri och flytt från kanonerna. Sworbehalvön försvarades av ett ryskt regemente som höll en linje över den smalaste delen av halvön. Det hade dittills gjort hårt motstånd, men när soldaterna fick höra att kustartilleriet som de var där för att försvara hade gett upp kollapsade stridsmoralen och kapituBild 5: En erövrad tung kustartilleripjäs. Det tycks vara en 25,4 cm kanon m/92 vilket innebär att fotot bör vara från det tunga batteriet i Voi på Moon.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=