Referenser American Occupational Therapy Association. 40 (1995). Position paper: Occupation. American Journal of Occupational Therapy, 49, 1015–1018. Bernspång, B. (1996). Sysslor något för arbetsterapeuter? Arbetsterapeuten nr 15. ENOTHE. (2015). European Network of Occupational Therapy in Higher Education. Tuning educational structures in Europe (definitioner sid. 173–175). Tillgänglig 151203 på: http://tuningacademy. org/wp-content/uploads/2014/02/RefOccupationalTherapy_ EU_EN.pdf Fisher, A. G. (2013). Occupation-centred, occupation-based, occupation-focused: same, same or different? Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 20(3), 162–173. doi: doi:10.3109/11038128.2012.7 54492 Fisher, A. G. (1998). Uniting practice and theory in an occupational framework. American Journal of Occupational Therapy, 52, 509–521. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (2012). Etisk kod för Arbetsterapeuter. PDF-version tillgänglig 151203 på: http:// www.fsa.se/Min-profession/Kompetensutveckling/ FSAs-forlag/Etisk-kod-for-arbetsterapeuter FSA-2012/ Zemke R. & Clark, F. (1996). Prefrace. In: R. Zemke, & F. Clark, (Eds.), Occupational science: The evolving discipline. Philadelphia: F.A. Davis Company. Hemmingsson, H., Jonsson H. (2005). An Occupational Perspective on the Concept of Participation in the ICF: Some Critical Remarks. American Journal of Occupational Therapy, 59, 569–576. Jonsson, H., Håkansson, C., Wagman, P. (2012). Aktivitetsbalans – ett centralt begrepp inom arbetsterapi och aktivitetsvetenskap. Arbetsterapeuten 6, appendix Forskning i praxis. Tillgänglig 121003 på: http://www.fsa.se/Min-profession/Utbildning och-forskning/Forskning ipraxis/ 2012/TA-62012/ Kielhofner, G. (Ed.). (1995). A model of human occupation: Theory and application. (2nd ed.). Baltimore: Williams & Wilkins. Kielhofner, G., & Burke, J. P. (1977). Occupational therapy after 60 years: An account of changing identity and knowledge. American Journal of Occupational Therapy, 31, 675–688. Kielhofner, G. (1988). Chapter 5: Occupational Therapy – Base in Occupation. In Hopkins H.L. & Smith, H.D. (Eds.) Willard & Spackmans Occupational Therapy (7th Ed.). Philadelphia: J.B. Lippincott Company. Nelson, D. L. (1988). Occupation: Form and performance. American Journal of Occupational Therapy, 42, 633–41. Njelesani, J., Tang, A., Jonsson, H., & Polatajko, H. (2014). Occupational Terminology: An Occupational Perspective. Journal of Occupational Science, 21 (2), 226–235. Pierce, D. (2001). Untangling occupation and activity. American Journal of Occupational Therapy, 55, 138–146. Townsend, E. A., & Polatajko, H. (1997) (Eds). Enabling occupation. Ottawa, ON: CAOT Publications ACE. Wagman, P., Håkansson, C., Jonsson, H. (2015). Occupational Balance – Current Research and Identified Knowledge Gaps: A Scoping Study. Journal of Occupational Science, 22 (2), 160–169. Wilcock, A. A. (1998). An Occupational perspective on health. Thorofare, NJ: Slack Incorporated. Aktivitet är en persons utförande av en aktivitetsform i interaktion med en specifik fysisk och sociokulturell miljö där såväl personen som miljön upplever och ger mening åt aktiviteten. Aktivitetsutförande är ett mått på eller en uppskattning av individens förmågor att utföra en aktivitet. Aktivitetens form syftar på den objektiva benämning som kulturen och/eller samhället ger en aktivitet, till exempel matlagning, dataspel, arbete, golfspel. Mening är en central del av aktivitetsbegreppet. Med det menas individens uppfattning av mening och betydelse av aktiviteten både ur ett kortsiktigt perspektiv (nöje, avkoppling, upplevelse av flow) och ur ett långsiktigt (existentiellt, engagemang). Inkluderat är också hur individens uppfattning av mening står i relation till en socio-kulturell uppfattning (i grupper och samhällen) av aktivitetens betydelse och om dessa ligger i samklang och/eller konflikt med varandra (kan vara i samklang med en grupp men i konflikt med ett samhälle). Aktivitetsområden är generella benämningar där aktiviteter utövas. Personlig vård, Arbete, Fritid, Boende har för arbetsterapi varit centrala aktivitetsområden. Ett aktivitetsperspektiv uttrycker det specifika fokus som aktivitetsvetenskap har på människan. Aktivitetsperspektivet är ett sätt att se på och tänka kring mänskligt görande som betonar följande: · görandet bidrar till engagemang, nöje, identitet, utveckling och social tillhörighet, men omfattar också den negativa aspekten där görandet är oengagerat, tråkigt och bidrar till utanförskap, · görandet har en relation till hälsa och välbefinnande, · görandet har en benämnd form, en mening och en funktion för individ såväl som för samhälle, · görandet är i en kontinuerlig interaktion med omgivningen. ¶ FORSKNING/DEBATT
Arbetsterapeuten nr 2 2016
To see the actual publication please follow the link above