A Tidskrift om adoption N°1—2022 23 alltid fått veta att det inte gick, och nu, helt plötsligt var det möjligt, säger Olivia. Nu fick Olivia och hennes familj veta att den biologiska familjen letat efter henne i flera år och att de biologiska föräldrarna i sitt sökande bland annat betalat en person närmare en årslön för att hitta flickan som de en gång tvingats lämna bort. Den personen hade lurat dem, och till slut var det tack vare Brian Stuys organisation DNAConnect.org som Olivia hittades. – När jag gjort det där testet vågade jag inte hoppas på att det skulle matcha. Jag ville ju inte bli besviken. Men Olivia matchade med ett biologiskt syskon i Kina. Brian Stuys kinesiska fru Lan hjälpte till med kontakten, och till slut var det dags att via den kinesiska appen Wechat lära känna den biologiska familjen. – Mamma fick ett foto på de biologiska syskonen, en storasyster som är 26 idag, och en lillebror som är 18, och hon frågade om jag ville se. Det ville jag ju, säger Olivia. Var ni lika? – Jag kunde se att vi hade lite liknande drag, men vi var inte jättelika. Kände skuld Efter ett par månader hade de båda familjerna ett videosamtal. – Det var många känslor som jag inte kunde föreställa mig innan som kom upp. Jag var nervös, men samtidigt kändes det verkligen stort att prata med dem, säger Olivia. Vad pratade ni om? – Jag fick veta att mina biologiska föräldrar hade letat efter mig i flera år. Min biologiska mamma var väldigt glad nu när vi fick kontakt och jag förstod att hon kände väldigt mycket skuld över att jag lämnades bort. Vet du varför de lämnade bort dig? – Ja, det var ju för att jag är tjej. Det har gått ganska exakt ett år sedan det där första telefonsamtalet. Idag har Olivia kontakt med den biologiska familjen via en chatt, och även om det ligger långt fram planerar hon att så småningom åka till Kina för att besöka sin biologiska familj. Vad handlar era samtal idag om? – Min biologiska mamma verkar vara en sån som oroar sig. Hon visar omtanke, frågar ständigt om jag har tillräckligt med kläder på mig, om jag fryser. När jag hade corona var hon orolig och ville skicka medicin. När hon fick ett foto nyligen hörde hon av sig och sa att hon tyckte att jag blivit smalare och ville veta om jag sover tillräckligt … Att bli uppsökt kan bli lite av en chock. Hur känns det att ha den här kontakten? – Det känns bra. Det var tydligt att det faktiskt var min biologiska mamma. Jag kände mycket kärlek till dem – trots att de var främlingar. Jag kände en tillhörighet. Min biologiska mamma verkar vara en varm och go kvinna, och det är skönt att se att de bryr sig om varandra i familjen och att det finns mycket kärlek mellan dem, säger Olivia. n TEMA / KINA Olivia Schmiedhofer och hennes familj hade redan från det att hon var liten fått veta att hon, som övergiven kinesisk flicka, inte skulle kunna hitta någon biologisk familj. – Visst hände det att jag fantiserade och undrade över mina biologiska föräldrar och om jag hade några syskon, men mamma visste ju att det inte gick. Så hon sa alltid att ”det är ingen idé att ens fundera på det”, berättar Olivia Schmiedhofer. Nej, för mamma Pia Maria Schmiedhofer var det konstaterandet ett sätt att inte väcka något onödigt hopp, och det var ju också den information föräldrarna fått från barnhemmet när Olivia, ett år gammal hämtades. – Samtidigt går det ju inte att släppa den tanken helt. När jag var i tidiga tonåren tänkte jag mer på det, och ibland fantiserade jag om att vara med i det här tv-programmet där adopterade får hjälp att hitta sin biologiska familj. Men jag visste ju att det inte gick. Att det var nästan omöjligt att hitta sina rötter om man är född i Kina, säger Olivia. Slutade grubbla Under de första åren följde mamma Pia Maria visserligen en rad adoptionslistor på nätet i ett försök att spåra Olivias och systerns biologiska familj. För kanske fanns det ändå en minimal chans, det hände ju att hon läste om föräldrar som lagt ut en smärre förmögenhet på att leta efter sina barns biologiska familj. Det började pratas om att söka med hjälp av DNA, men det framstod mest som ett kostsamt sätt att leta efter en nål i en höstack. Med åren slutade Pia Maria grubbla. Men en eftermiddag i februari förra året ringde telefonen hemma hos familjen Schmiedhofer. Det var en familjevän, en kvinna som adopterat samtidigt som Olivia adopterats som ringde. – Hon hade blivit kontaktad av en holländsk tjej som varit i Kina för att söka sina rötter. Den här tjejen hade pratat med en kinesisk familj, som sökte efter sin bortadopterade dotter, och hon hade också visat ett foto på flickan och adoptivf öräldrarna. Det var vi som var på bilderna… berättar Pia Maria. Pia Maria blev rejält förvånad när hon såg skärmdumpen som visade ett foto av henne själv, hennes man och Olivia. Hon började söka efter den som var ansvarig för facebooksidan där bilden lagts ut, fick dem att ta ner bilden och väntade på att Olivia skulle komma hem från skolan. – Det hade ju gått 17 år sedan vi adopterade Olivia, och nu insåg jag att det hänt massor. Det vi lärt oss då var inte längre sant. Idag finns det stora möjligheter att leta efter den biologiska familjen i Kina till en rimlig kostnad, konstaterar Pia Maria. Blev chockad – Jag blev chockad när mamma berättade. Det var lite som om min världsbild ändrades. Jag hade ju Min biologiska mamma verkar vara en sån som oroar sig. Hon visar omtanke, frågar ständigt om jag har tillräckligt med kläder påmig, om jag fryser D
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=