8 recis som så många andra adoptionsprocesser blev det lite av en ketchupeffekt när Malin och David blev föräldrar till sin Thira, idag fyra år. När vi bestämde oss för att adoptera deltog vi i en workshop som Studiefrämjandet i Nacka arrangerade och därefter påbörjades själva utredningen, säger David. Det var en lång rad hembesök, möten, läkarbesök och utredningar som skulle genomförs. För att inte tala om alla blanketter som skulle fyllas i och dokument som skulle tas fram. – Det går knappt att föreställa sig hur det såg ut i vardagsrummet under den här perioden. Både golvet och bordet var fullt av kopior och blanketter, alla lika viktiga, säger Malin och skrattar lite vid minnet. Lång barnlängtan Papperen var inskickade sedan länge. Dagarna kom och gick. Och till slut bestämde sig David och Malin för att sluta tänka på att de väntade barn, annars skulle de gå sönder av längtan. – Det är ju så att många biologiska föräldrar till exempel börjar inreda barnrummet när graviditeten gått halvvägs. Så är det ju inte riktigt för oss adoptivföräldrar, säger David. Men för David och Malin blev pysslandet med barnrummet ett sätt att klara av den långa barnlängtan och någonstans försöka förstå att de faktiskt någon gång skulle bli föräldrar. Herregud, det är ett foto på ett barn: Beslutet om att adoptera från Thailand var lätt att fatta för Malin och David Söderman. Men att familjebildandet skulle bli en sådan utdragen process hade de aldrig kunnat ana. TEXT / ANNA-MARIA STAWREBERG FOTO / PRIVAT Och så en dag hände det. – Jag stod vid en maskin på jobbet och arbetade när telefonen ringde. Det var vår handläggare från Adoptionscentrum som sa att det fanns ett litet barn som skulle kunna bli vårt. Då tappade jag fattningen helt och fick gå därifrån ett tag, minns David. Malin å sin sida hade visserligen sett att hon hade ett missat samtal från okänt nummer. Hon tänkte att det var en telefonförsäljare och brydde sig inte om det. Jobbade på som vanligt, och när hon på kvällen kom hem från jobbet och David höll fram telefonen förstod hon inte vad han ville. – Det tog ett tag att förstå att, ”herregud! Det är ett foto på ett barn. Vårt barn”, säger Malin. För när David och Malin såg bilderna på den lilla flickan rådde det ingen tvekan: Det här var det barn de skulle bli föräldrar till. En social liten tjej som strax skulle fylla två, med spring i benen och stark vilja, som det stod i papperen. Vårt barn! P
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=