9 Panik Sedan gick allt fort och hos Malin och David utbröt fullskalig panik för att de skulle hinna med allt som behövde göras innan det var dags att sätta sig på planet till Thailand. Den 5 november åkte de. Den 25 november landade de på svensk mark igen. Den här gången som en familj. I Bangkok väntade en socialarbetare på David och Malin, och även om hon inte kunde tala särskilt mycket engelska, var hon till stor hjälp. – Vi hade hoppats kunna att göra en mjukstart. Att verkligen låta Thira lära känna oss ordentligt innan vi tog emot henne. Att ta lite i taget och närma oss varandra successivt, säger David. Nu blev det inte så. Istället blev det, som David beskriver det ”ganska pang på”. Den mjukstart som de hoppats och planerat för bestod i att Malin och David klev rätt in i lekrummet på barnhemmet Rangsit Babies Homes, en timmes bilfärd från Bangkok. Där satt Thira och lekte och nu blev David och Malin uppmanade att mata henne och leka med henne, och på så sätt kunde de tre utforska och lära känna varandra. Dagen därpå var det dags att hämta henne och köra tillbaka till hotellet. – Men det gick bra! Vi bodde på ett barnvänligt hotell med lekplats och en liten pool. Och vi hängde hela tiden på hotellområdet. Vi visste att det fanns ett köpcentrum tvärs över gatan, och där handlade vi det vi behövde handla, för att enbart fokusera på att knyta an till varandra, säger Malin. Tack vare all pappersexercis som genomförts innan David och Malin lämnade Sverige, var mycket förberett när de väl var på plats. Hem till Sverige Det här är vi: Namn: Malin och David Söderman, 33 och 38 år. Föräldrar till Thira, 4 år Egentligen var det bara tv å Gör: Malin är drifttekniker och David är obligatoriska besök som skull e verkstadschef och plåtslagare genomföras i Thailand inna n Bor: I Skutskär familjen kunde åka hem. Det ena var på Child Adoption Board, den nämnd som ställde frågor om familjens närmaste planer hemma i Sverige. Tillsammans med ett femtontal andra adoptivföräldrar fick Malin och David svara på frågor om förskola och lite annat. – Att slippa fara runt på plats var väldigt skönt. Det mesta av förberedelsearbetet var redan gjort, ett pass var redan ordnat, så nu behövde vi bara besöka Child Adoption Board och den svenska ambassaden för att få Thiras visum för att kunna lämna landet, säger Malin. Efter knappt 20 dagar i Thailand var det dags att sätta sig på planet tillbaka till Sverige. Även om David och Malin var ivriga att komma hem för att börja sitt nya liv som familj, fasade de inför den 14 timmar långa flygresan. – Vi trodde ärligt talat inte att det skulle funka att flyga 14 timmar med ett barn som vi ännu inte lärt känna, men det funkade jättebra, säger Malin. I efterhand har Malin och David förstått att adoptionsprocessen i Thailand skiljer sig åt från hur det kan se ut i många andra länder, där det är mer besök och proce - durer som ska genomföras på plats. – När man adopterar från Thailand klubbas det slutgiltiga, formella adoptionsbeslutet igenom i efterhand istället för att man behöver besöka en domstol i landet där man adopterar, säger David. Det innebar att den svenska socialtjänsten som från början hållit i utredningen gjorde hembesök vid tre tillfällen, två, fyra och sex månader efter hemkomsten. Utifrån dessa besök sammanställdes sedan rapporter som vidarebefordrades till berörda parter i Thailand. – Det kändes bara bra. Då pratade de både med Thira och med oss, och det var egentligen bara trevliga besök. Vi fick känslan av att de thailändska myndigheterna verkligen ville säkerställa att Thir a fick det bra i sin nya familj, vilket ju är det allra viktigaste. Sedan återstod en tids väntan innan adoptionsbeslutet togs och när det var klart var det dags att registreraadoptioneni Sverige. n Texten är en bearbetning av en artikel i Adoptionscentrums medlemstidning nr 2/2022
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=