25 FOTO: JONAS ERIKSSON MITT JOBB Karin Oskarsson Arbetar som: BAB-handläggare på Haninge kommun sedan 5,5 år. Bor: Årsta. Åker på semester: Norrut till Piteå. Karin måttar för tillgängligheten Varför handläggare, vill du inte jobba kliniskt? – Det här är det jag vill och jag hade turen att få jobb direkt då jag blev färdig. Jag har alltid varit intresserad av tillgänglighet och det byggtekniska. Jag gillar jobbet – att anpassa i hemmet då hjälpmedel inte räcker till. Det låter som väldigt mycket teknik? – Tidigare var bostadsanpassningen ofta en del av stadsbyggnadsförvaltningen och då var majoriteten av handläggarna ingenjörer. I dag ligger bostadsanpassningshandläggningen ofta under kommunernas socialförvaltningar och jag antar att man har sett fördelarna med att anställa arbetsterapeuter. Det tekniska är förstås viktigt, men det är människan också. Jag tror över hälften av landets handläggare är arbetsterapeuter i dag. Men det är klart, bland arbetsterapeuterna är vi ganska få. Vad gör du på jobbet? – Det kommer in en ansökan samt ett intyg från en arbetsterapeut till mig. Sen får jag kolla behovet. Är funktionsnedsättningen permanent eller kan situationen förändras med rehabilitering? Finns det enklare insatser än vad personen söker om? Arbetsterapeuterna är duktiga på att informera om vad som kan göras, men ibland ser vi förstås andra lösningar. Hur ser en normalansökan ut? – En vanlig ansökan kommer från en äldre kvinna på 80-plus, som kanske fått en rollator och behöver få bort några trösklar och skruva fast stödhandtag i badrummet. De fallen kan vi oftast godkänna utan hembesök, men trots det blir det sju–åtta hembesök i veckan. Hurdana insatser kan det röra sig om? – Det är det intressanta. Det kan komma ansökningar från allt från spädbarn till 100-åringar. Och det kan handla om vad som helst – till exempel ljudisolering, om man är väldigt känslig för ljud eller själv väldigt högljudd. Ser du någonsin slutresultatet? – Vi gör ofta återbesök, speciellt i större och mer komplicerade fall, för att lära oss och för att ha något att jämföra med i framtiden. Vi beviljade bidrag för en hiss en gång, men det visade sig i efterhand att man inte kom ut med en bår, hissen stod i vägen. Då lärde vi oss något till nästa gång. Är det svårt att ge avslag på en ansökan? – Ibland vet jag att det kommer att bli avslag, men jag måste ändå åka ut och titta och ta ett beslut. Det är många aspekter vi måste ta hänsyn till innan ett beslut kan tas, behovet kan finnas men personen har trots det inte rätt till bidrag enligt lagen om bostadsanpassning, men alla kan förstås överklaga. Får du positiv respons då? – Ibland. Jag beviljade en annan ansökan om hiss till en kvinna. Hon hade rätt till den så det var inget konstigt, men nu ringer hon ibland och kallar mig för Jesus syster – det är kul. Det var inte direkt något högprioriterat område under utbildningen, men Karin Oskarsson visste att hon ville jobba med bostadsanpassning. Pontus Wikholm
Arbetsterapeuten nr 7 - 2015
To see the actual publication please follow the link above