PENGARNA / NEGATIV RÄNTA 5. RÄDSLA FÖR DEFLATION Nya drivkrafter för centralbankerna Efter finanskrisen fortsatte centralbankerna att föra en expansiv penningpolitik med aggressiva räntesänkningar och extraordinära åtgärder i form av obligationsköp. Nu när de akuta depressionsriskerna var avvärjda ändrades centralbankernas bevekelsegrunder: En deflationsrädsla låg bakom agerandet. Centralbankerna stod inför deflations snarare än inflationsrisker. Realräntorna, som är avgörande för att få fart på den ekonomiska aktiviteten, förblev därför höga och tvingade fram större nominella räntesänkningar än vad som annars hade varit nödvändigt. Skälen till att inflationen inte tog fart var delvis av sådan karaktär att centralbankerna inte kunde påverka dem: såsom teknologi, demografi och global konkurrens, samt fallande oljepris. Dessutom innebar den djupa recessionen och den endast måttliga konjunkturuppgången efter finanskrisen att det under lång tid fanns gott om ledig arbetskraft och produktionskapacitet. Kostnadstrycket på både råvaror och löner förblev därför lågt. 6. VALUTARACE NEDÅT När en sänker, vill alla sänka Att Sverige fått negativa räntor trots stark tillväxt beror på att Riksbanken anser att det inte är möjligt att föra en avvikande penningpolitik jämfört med omvärlden. Sverige är en liten, öppen ekonomi med stor export, som skulle missgynnas av en starkare krona i spåren av för stor ränteskillnad till omvärlden. Riksbankschef Stefan Ingves sänkte därför räntan till under noll i februari 2015, åtta månader efter ECB. Förvånande nog har Riksbanken trots kronförsvagningen alltjämt den mest duvaktiga tonen av alla centralbanker. Detta trots att ekonomin växer starkt och hushållens skuldsättning är hög och stigande. Men Riksbankens fokus är enbart på inflationen – det formella ansvaret för makrotillsynen faller sedan 2014 på Finansinspektionen. Konkurrerande valutaförsvagningar har alltså bidragit till dagens låga räntor och den lätta penningpolitiken. Detta kan vi se runtom i världen. Fed var först ut med stora extraordinära obligationsköp som försvagade dollarn. När yenen blev för stark i förhållande till dollarn svarade Bank of Japan med större stimulanser som försvagade yenen. När yenstyrkan hotade att exportera deflationen till Europa var det ECB:s tur att svara med ytterligare stimulanser. Kronförstärkningen som följde blev sedan också en trigger för Riksbanken att visa mer muskler. 7. RISKFYLLT? JAVISST! Billiga pengar köper tid Att priset på pengar i dag är konstgjort lågt till följd av centralbankernas agerande innebär en rad risker, exempelvis att tillgångsbubblor tillåts byggas upp och att onödiga investeringar görs. Det vet förstås centralbankerna om, och slutsatsen blir att de bedömer att dessa risker är värda att ta – för att hålla ekonomin på fötter och tilln Vad är så farligt med deflation att det måste motverkas med negativa räntor? Jo, folk i allmänhet tänker på pengar i nominella termer (money illusion) vilket gör att ett visst mått av inflation underlättar löneförhandlingarna. I en Team Syriza: Finans minister Gianis Varoufakis och premiärminister Alexis Tsipras i det grekiska parlamentet i februari 2015. DEFLATIONSRISKEN Därför tar ekonomin skada när pengar blir mer värda deflationsmiljö skulle arbetsgivare tvingas sänka lönerna eftersom priserna faller på deras varor och därmed även deras vinster. Fallande löner skulle de anställda sannolikt skarpt ogilla, även om deras köpkraft skulle bevaras eller till och med öka i en deflationsmiljö. Inflation däremot är ett smörjmedel då det innebär att arbetsgivare kan höja lönerna en aning nominellt utan att behöva betala mer i reala termer. Men deflation i form av fallande tillgångspriser – på fastigheter och aktier – är enormt mycket skadligare för en ekonomi än billigare konsumtionsvaror. Säkerligen tänkte Fed och ECB på skräckexemplet Japan där 1980-talskrisen med ras på börsen och fastighetsmarknaden ledde till decennier av stagnerande ekonomisk tillväxt. Varken börsen eller fastigheter i Japan har än i dag riktigt återhämtat sig. Det är en stor skillnad mot USA och Europa, där Fed och ECB tidigt lyckades få både börserna och fastighetspriserna att återhämta sig (se graf på föregående sida). 44 INSIKT Vintern 2016/2017 ccaarrnneeggiiee pprriivvaattee bbaannkkiinngg LOUISA GOULIAMAKI/AFP/TT gångspriserna uppe. Dock hade centralbankerna nog hoppats på att politikerna skulle vidtagit fler strukturella reformer för att lyfta framtida tillväxt. Detta har skett i mycket liten omfattning, då tuffa reformer kan innebära problem i nästa val. Man kan därför säga att centralbankerna köpt politikerna tid som de inte utnyttjat så väl. Det finns skäl att ifrågasätta de negativa räntornas effektivitet och tala om riskerna – samtidigt är det klart att de kommer att bestå under en tid. För det är just vad såväl ECB som Bank of Japan och Riksbanken säger: Konsumentprisinflationen ska upp! På längre sikt är det mest sannolika att vi går mot ett nytt normalläge där räntenivåerna hålls tillbaka av lägre potentiell tillväxt. Paradoxen efter finanskrisen är att världen i dag är ännu mer skuldsatt, bortsett från hushållen i USA. Detta torde begränsa en eventuell ränteuppgång eftersom en högre ränta skulle bli klart kännbar för konsumtion och investeringar. n Konkurrerande valutaförsvagningar har bidragit till dagens låga räntor. Film ger insikt n Filmen Too Big to Fail (2011) skildrar det dramatiska händelseförloppet under finanskrisens höjdpunkt och ger en förståelse för hur akut situationen var för hela ekonomin. Filmen kan ses på HBO:s streamingtjänst.
Insikt vintern 2016/2017
To see the actual publication please follow the link above