Den ekonomiska krisen har slagit hårt mot de som redan levde påmarginalerna. Enmajoritet av de somdrabbats är kvinnor med arbetarjobb. En särskilt utsatt grupp är ensamståendemammor med barn. TEXT: LINA STENBERG arin, som egentligen heter något annat, tickar i alla de boxarna. Hon är dessutom utlandsfödd, vilket gör henne till ännu mer utsatt, statistiskt sett. Men för Narin är den ekonomiska krisen inte bara något hon läser om i tidningarna. Nej allt har blivit annorlunda. – Jag är jätteorolig. Allt kostar. Det har nästan blivit dubbelt så dyrt att leva. Det är andra gången vi hörs och det är försommar. Första gången intervjuade jag Narin i mars till rapporten ”På arbetarkvinnornas bekostnad”. Sedan dess har oron bara ökat. Narin är 46 år och har fyra barn, varav två bor hemma. Och det mesta handlar om sonen. Elvaåringen med autism och aspergers syndrom, som har ont i benen och som behöver väldigt mycket hjälp. Han äter bara viss typ av mat också, vilket har blivit ännu svårare när priserna har ökat i affären. Och hon har tvingats välja bort annat från livsmedelshyllorna när hon handlar. Som mjukt bröd och mjölk. – Förut kostade mjölken 11 kronor, nu kostar den 19 kronor. Så nu får de dricka vatten och ibland ger jag dem saft. Vi äter knäckebröd i stället för vanligt bröd. Narin jobbar heltid. Hon säger att hon är lyckligt lottad. Men barnskötarlönen räcker inte. Varje månad vabbar hon, det blir olika hur mycket för sonen behöver gå till läkare och blir ofta sjuk. Lönen mellan 16000 och 19000 kronor efter skatt räcker inte långt. Det händer att hon lånar en tusenlapp av en vän. Men hon gör allt för att inte hamna där. Gör avbetalningsplaner när det händer. Men om något händer finns ingen buffert. Hon har ingen familj som bor i landet och ingen att låna större summor av. Ohållbar situation Tidigare bodde hon långt ifrån jobbet. Det tog minst två timmar varje dag bara att pendla. Så de flyttade närmare jobbet och nu kan hon gå fram och tillbaka från hemmet. – Jag var desperat. Jag hittade en lägenhet som jag kunde byta till som låg nära jobbet. Men jag tittade aldrig på lägenheten innan jag flyttade in. Det borde jag ha gjort. Flytten gav mer tid tillsammans med barnen. Men i stället flyttade de in i en dyrare lägenhet högt upp i ett hus utan hiss. Sonen som har ont i benen har nu mycket svårt att komma ut, vilket oroar Narin. – Lägenheten kostar 9000 kronor, vilket är mycket pengar. Och vi trivs inte. Det är inte "Det har nästan blivit dubbelt så dyrt att leva" N ▲ 30 morgonbr i s
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=