Roland Andersson är Sveriges nummer ett vad det gäller VM-erfarenhet. En gång har
han spelat, 1978, fyra gånger har han ingått i tränarstaben. Senast nu i somras då
han ingick i Islands trupp. Få har upplevt så mycket inom fotbollen som Roland.
Skånes meste VM-deltagare i
fotboll ser hellre framåt än bakåt
TEXT: Roger Gottfridsson FOTO: ur Roland Anderssons privata arkiv
Roland Andersson har lett Nigeria i ett fotbolls-VM, 2010.
I Nigeria närmar sig invånartantalet 200 miljoner männ-iskor.
Roland har också lett Island i ett VM-slutspel, nu i
somras. Där bor det färre än 350.000.
– Förhållandena i det som jag är anställd för skiljer sig
inte så mycket. Alla spelare som fanns i Nigerias trupp
2010 hade utländska klubbadresser. Det hade också alla
utom en av de isländska spelarna, Birkir Sævarsson spelar
sedan han slutat i Hammarby för Valur, ”hemma på ön”,
säger Roland.
För dem som fötts i Nigeria är fotboll ett sätt att nå ett
bättre liv.
Effekten är i många fall densamma för islänningarna.
De tjänar mer pengar som fotbollsproffs än de skulle gjort
i sina yrken hemma på Island. För islänningarna är det
ändå vanligt att studera samtidigt som man utbildar sig
till fotbollsspelare.
Ingen modell kan påstås vara bättre än den andra. För
islänningar – och stor del av bebyggarna i andra europe-iska
länder är det naturligt att kombinerat fotboll med
studier i någon form.
– När jag började spela i Malmö FF så läste jag i Lund
och körde några timmar senare till Malmö för att träna.
När Bob kom till MFF 1973 resonerade han och klubbord-föranden
Hans Cavalli-Björkman fram en ordning som
innebar att vi kunde börja träna klockan tre.
– Modellen fungerade för oss och jag tror att är bra för
även fotbollsspelare att ha dagarna fulltecknade, menar
Roland Andersson.
De skillnader i kynnet hos spelarna Roland upplevt
som landslagstränare i Sverige, Nigeria och på Island syns
sällan när de är ute på planerna, oavsett det gäller träning
eller match. Nigerianska spelare gör utan knot det träna-ren
säger till dem att göra:
– Skillnaden kan vara att de har mindre erfarenhet i att
nöta in dispositioner och system. Ibland uppstår missför-stånd,
vilket tvingar mig att arbeta ändå hårdare och vara
än tydligare i mina instruktioner. Det gäller inse att vi
kommer har helt skilda bakgrunder vad det gäller fotboll,
förklarar Roland och fortsätter:
– Svenska spelare är som exempel också lojala men det
händer då och då att de slänger in en kommentar.
De skillnader Roland upplevt i olika länder har han
sällan upplevt på planen. Det är organisationen runt trup-perna
som olikheterna tydliggörs.
”På hemmaplan”, vilket nu för tiden är Löddeköpinge, missar
Roland och hustrun Birgitta sällan en MFF-match på Stadion.
God organisation betyder mycket
Första VM-turneringen där Roland var involverad på
tränarsidan spelades 2002. Den avgjordes i Japan och
Sydkorea.
Roland beskriver utförligt den roll han hade i organi-sation
som ”kartläggare”. Han åkte runt och skaffade så
mycket kunskaper han kunde om England, Nigeria och
Argentina – de länder Sverige hade att möta i gruppspe-let.
Givetvis fanns han med under hela förberedelsetiden:
– Lottningen var knappt klar innan arbetet med att
hitta bra förläggningar inleddes. Lasse Richt, som hade ti-teln
landslagschef, organiserade snabbt resor till Japan och
Sydkorea för att hitta lämpliga förläggningar. Viktigt när
vi väljer ställen att vistas på är hur tillgången på tränings-faciliteter,
avstånden från dem, avstånden till flygplatser
och resvägar om vi behöver flytta på oss och en massa
andra detaljer.
– När Lagerbäck och jag kom till Nigeria ett halvt år
innan starten på VM i Sydafrika handlade det om att
inleda förberedelsearbetet. Någon i förbundet sa sig ha
beställt hotell men vi var tvungna att så fort som möjligt
ge oss ned till Sydafrika för att själva bilda oss en uppfatt-ning.
Den resan slutade i att vi fick skaffa nya hotell.
12 Skånebollen nr 3 # 2018