TIFF nr 2 / 2024 24 När vinterkriget bröt ut 30 november 1939 fick VTT order att omedelbart göra stridsvagnarna klara, men det var inte så lätt. De levererade stridsvagnarna hade fått koaxialkulsprutan i tornet och förarens skrovmonterade kulspruta monterade, det rörde sig om en 7,62 mm M/09–31, den finska standard luftvärnskulsprutan, respektive en 9 mm M/31, en stridsvagnsversion av den berömda Lahti M/31-kpisten. Däremot hade inga kanoner installerats och även vissa inredningsdetaljer – till exempel förarstol – saknades. De första kanonerna blev klara i mitten av december och först i januari var ett kompani med 13 stridsvagnar stridsklart. Tyskland – som var allierat med Sovjet – stoppade leveransen av siktena och istället fick en enkel engelsk sikteskikare installeras. Denna hade dock dåligt synfält och saknade helt riktmärken för den aktuella kanonen. Delvis på grund av detta så var stridsvagnarna inte särskilt framgångsrika under vinterkriget och hade ganska stora förluster (sju vagnar). När vinterkriget var över fanns 26 av stridsvagnarna kvar och arbetet med att få samtliga stridsdugliga fortsatte. Hotet från Sovjet fanns kvar och risken att Finland skulle gå samma väg som de baltiska staterna var uppenbar. Utbyte av kanonerna Sommaren 1940 kom emellertid en oväntad order, nämligen att byta ut de nyligen färdiga kanonerna. Bakgrunden var att Finland under vinterkriget erövrat mer än 200 sovjetiska stridsvagnar, varav en hel del reparabla. Den typ som man erövrat flest av hette T-26 och den visade sig vara synnerligen lik de finska Vickersstridsvagnarna. Förklaringen var enkel: Sovjetunionen hade 1930 köpt 15 Vickersstridsvagnar och testat dem. Liksom finländarna hade de funnit att typen vara god och börjat serietillverka kopior under beteckningen T-26. Likt finländarna (återigen) hade de dock funnit beväpningen otillräcklig och ersatt den med en stridsvagnsversion av Röda Arméns standard pansarvärnskanon. Här börjar likheterna nästan bli absurda, för den var i sin tur en kopia av en tysk 37 mm pansarvärnskanon som Sovjet 1930 köpt från RheinmetallBorsig, och som några år senare skulle bli Wehrmachts standardpjäs för pansvarvärn, Pak 35/36. Dock ökades kalibern i Sovjet från 37 mm till 45 mm. T-26 var både den stridsvagnstyp som finländarna erövrat flest av, och på det hela taget också den bästa – tekniskt och taktiskt – så det var uppenbart att det finska pansarvapnet tills vidare främst skulle komma att bestå av T-26 beväpnade med en 45 mm kanon. Många av de erövrade vagnarna var dock inte reparabla, vilket ofta berodde på att de slagits ut med brännflaskor ”molotovcocktails”, som den finska armén använde som närpansarvärn i brist på något bättre. Det bästa sättet att slå ut en T-26 var att kasta flaskan ovanpå motorutrymmet. Elden sögs då in i motorrummet av kylarfläkten och resulterade i allmänhet i en motorbrand. Sovjetisk tillverkning och underhåll innebar att det i regel fanns rätt mycket olja och smörjfett i motorrummet. Det fanns alltså åtskilliga T-26 med förstörda motorer, men i övrigt i stort sett intakta. Detta gällde även kanontornen, och eftersom ryssarna i stort sett behållit ursprungsmåtten på tornen kunde en 45 mm kanon utan större problem monteras i en finsk ”Vickers”. De urmonterade 37 mm-kanonerna var dessutom inte bortkastade utan pjäserna monterades i värntorn i den nya fästningslinje ”Salpa-linjen” som byggdes längs den nya östgränsen. Genom att byta ut kanonen i de finska Vickers-stridsvagnarna förenklade man logistiken eftersom alla vagnar då fick samma beväpning (45 mm). Dessutom var 45 mmkanonen kraftfullare. Skillnaden när det gällde pansrade mål var visserligen rätt liten (44 respektive 50 mm pansar på 500 m avstånd), men en 45 mm spränggranat vägde ungefär 1,8 kg medan en 37 mm granat bara vägde 0,6 kg vilket betydligt ökade effekten mot opansrade mål. Även den koaxiala kulsprutan i tornet byttes till en Degtjarev DT, stridsvagnsversionen av Degtjarev M/27, den sovjetiska lätta standardkulsprutan som finländarna också kommit över i stort antal och dessutom funnit vara betydligt bättre än den finska motsvarigheten. Däremot Bild 2. T-26E från 3. pansarkompaniet nära Tuullos vid Ladoga under höstoffensiven i september 1941.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=