A Tidskrift Om Adoption Nr1 2022

A Tidskrift om adoption N°1—2022 12 LANDFOKUS /ATT ADOPTERA FRÅN INDIEN innan vi åkte. Jag stod i köket på jobbet och värmde lunchmaten när telefonen ringde, berättar Emelie, som är sjuksköterska. Egentligen är det inte tillåtet att ha telefonen på jobbet, men just denna dag hade Emelie glömt att lägga undan den. Emelie blev så tagen av samtalet att hon inte hörde plinget från micron. Istället stod hon där med telefonen i handen och tittade på bilderna och den lilla filmen på pojken som väntade på dem. – Och jag stod i ett industriområde i Nybro när jag fick samtalet, säger Magnus och skrattar. De kommer aldrig att glömma det. Filmen där Neo räknar till tio, bilden där han åker rutschkana. – Hela min arbetsgrupp fick veta direkt vad som just hänt. Och maten, den kallnade så klart i micron, säger Emelie. – Det var magiskt, en extremt stor känsla efter all IVF, den jobbiga utredningen. Och så detta, det första positiva som hände på länge. Jag minns att jag tänkte: ”Är det här vår grabb?” och ja! Det var det ju, utan tvekan, säger Magnus. Snabba ryck Ett halvår senare var det äntligen dags att sätta sig på planet till Indien, där Adoptionscentrums medarbetare Gireeja Rajesh väntade på dem. – Det var fantastiskt att ha Gireeja som hjälp. Hon var vår lots på plats, och kunde massor om anknytningsprocessen. Hon förberedde oss på vad som skulle hända, hur Neo skulle reagera, och det kändes så skönt att vara förberedd, minns Emelie. Det första mötet med sonen var omtumlande. Neo visade sig vara en mycket ordningsam gosse där han kom gående hand i hand med en ur personalen. Magnus och Emelie satt i besöksrummets soffa och väntade, och Neo, som aldrig varit inne i just det rummet tidigare, var tydlig med att det var viktigt att spara på elektriciteten. – Ja, han tyckte att både ljuset och AC:n skulle stängas av, säger Magnus och skrattar. Då var Neo fyra år, och även om han sett bilder på Magnus och Emelie tidigare hade han aldrig pratat med dem. – Så, det var inte bara rummet som var nytt för honom. Det var väldigt tydligt att han iakttog oss noga, vilket inte var särskilt konstigt, kommenterar Emelie. Gireeja hade förberett Emelie och Magnus på mycket, men att de skulle hämta sin pojke redan dagen därpå var de inte inställda på. – Nej, vi trodde att vi skulle chilla och få lära känna honom i hans takt. Så blev det inte, för vi fick besked om att han skulle hämtas redan nästa dag, säger Magnus. Hjärtskärande När Emelie och Magnus dagen därpå kom för att hämta Neo mötte han dem med en liten ryggsäck på ryggen. Ryggsäcken innehöll hela hans liv: En handduk, en liten leksak, en tallrik, lite kläder … – Den där ryggsäcken som nunnorna packat åt Neo innehöll så mycket kärlek, säger Emelie. Att ta steget ut från barnhemmet innebar också att kliva ut i en helt ny värld. För, väldigt snabbt insåg Emelie och Magnus att deras son förmodligen inte varit utanför barnhemmets trädgård mer än en handfull gånger. – När vi satte oss i taxin var det som om Neo på allvar förstod vad som höll på att hända. Då blev han ledsen och grät, berättar Magnus. Den nya världen innebar inte bara att åka taxi med två främlingar som skulle komma att bli Neos föräldrar. Den nya världen innebar också att bo på hotell, vara med i ett kök och laga mat, och sova i ett rum och inte i en sovsal fylld med barn. – Här var det väldigt skönt att ha Gireejas ord i ryggen. Gireeja hade förberett oss på hur första kvällen skulle bli. Att Neo troligen skulle gå fram till dörren för att försöka öppna den. Att Neo skulle vilja tillbaka till barnhemmet och att han skulle vara ledsen. Allt detta skedde, och det var hjärtskärande, säger Emelie. Men efter bara någon dag ändrade Neo fokus. För väldigt snabbt började han knyta an till Magnus. – Det var kärlek vid första ögonkastet. Vi blev tajta direkt. Som adoptivförälder tror jag att man som pappa spelar roll redan från början, på ett annat sätt än när det kommer till biologiskt föräldraskap. Som biologisk pappa är man kanske inte så betydelsefull det första halvåret. Här tydde sig Neo till mig omedelbart, säger Magnus.

RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=